Skulle en snabbis till Ica och lät Kasper hänga med. Nästan framme möter vi en av traktens russlar, och jag ser på Kasper att han är på väg att vilja rusa fram. Jag ställde mig med ryggen mot husse och hund och motar Kasper samtidigt som jag pratar med dov röst att han ska låta bli.
Då kommer husse fram (fast det ser jag ju inte förrän jag vänder mig om, har ryggen mot honom) med hunden framför sig i utsträckt koppel och säger:
”Han är så snäll, och förresten, har de inte träffats förut. Det är väl din med?”
Underförstått: här kommer jag fram med min hund och hälsar.
”Ja, men jag vill inte”, svarade jag snabbt. Insåg att det var lite ohövligt, så jag lade till: ”Jag håller på att träna honom att inte bry sig.”
Får då till svar: ”Jamen, han är ju hund. Hundar bryr sig.”
Replikerar: ”Det har vi lite olika åsikter om, du och jag.”
Exit Eva och Kasper.
Så nu har jag väl gjort mig ovän med en hundägare i trakten. Må så vara. Jag förbehåller mig rätten att själv välja om jag vill att min hund ska hoppa fram till en annan hund taggad till öronspetsarna eller inte.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 44 av 66)
Idag var det dags för viltspårkurs igen, men vädret var inte alls lika somrigt som igår, utan lite lätt kyligt och duggregn i början. Kanske 8 grader.
Idag har det varit ett härligt vårväder, på eftermiddagen var det 16 grader, antagligen ännu mer lite tidigare på dagen. Jag har mest ägnat mig åt icke-hundiska saker, som att övningsköra med dottern, köpa penséer och planteringsjord, handla i Täby C, köpa lite nya krukor. Kasper har ägnat större delen av dagen åt att bättra på sin solbränna.
På eftermiddagen skulle blommorna planteras. Då var Kasper med, förstås, och skulle kolla att allt gick rätt till.
När jag öppnade en jordpåse med spaden sprätte det lite jord. Då skällde Kasper till ett par gånger – det kanske var farligt! Något som attackerade matte? Sen fick han komma fram och nosa, och då var det helt okej. Matte hade ju köpt naturgödslad jord, och det smakade ju inte alls dumt.
När jag sen började plantera penséerna blev det mängder av små skojiga svarta plastgrejer över. De kunde man ju norpa åt sig och springa och lattja med. Efter fem tyckte jag det räckte, och lärde istället ut att de där roliga plastgrejerna hette kruka. Sen fick han vackert apportera in de fem krukorna, och det gick jättebra. Eller, iallafall fyra och en halv. Den sista ville han plötsligt ha dragkamp med, och tåliga är de ju inte, så jag blev stående med ena halvan medan Kasper lyckligt lattjade iväg igen med den andra.
När husse sen kom hem och jag skulle visa att Kasper lärt sig att apportera krukor, gjorde han det givetvis inte alls längre.
Igår plockade Kasper och jag tussilago. Och idag fick jag veta att Enzo (eller möjligen hans matte) hade siktat blåsippor. Och att Kasper har börjat sträcka ut sig i solen framför köksdörren är det största vårtecknet av dem alla. 
Kom just hem efter att ha sett Marley och jag på bio. Ungefär som boken – gillar man hundar och står ut med att den är lite larvig, men också lite sorglig så är den också emellanåt rätt kul och helt okej som familjefilm. Tre hundben får den.
Kasper hade under tiden tagit min ena fårskinnstoffel och smånaggade på den. Inte bet, utan just smånaggade, så där som han gör när han vet att han inte får bita, men ändå vill mysa lite. Finns det andra gårdshundar som gör så?
Jag tog toffeln, pekade på den och sade ”toffel” så där två, tre gånger. Han hade aldrig hört det ordet förut. Sen pekade jag bortåt där jag såg att den andra toffeln låg och sade ”Var är toffeln? Sök toffeln!”
Kasper sprang genast iväg fram till den andra toffeln och nosade. ”Bra, kom med toffeln!” Då tog han den och kom tillbaka till mig med den med det samma. Lämnade snyggt av den framför fötterna. Utan att vi tränat detta över huvud taget innan!
Vilken duktig toffelhjälte! Kaspiskt ordspråk
Idag började fortsättningskursen i viltspår. I princip samma gäng som i höstas, kul att återse alla. Ny var en tjej som bott i Norge och hennes kleiner münsterländer som visade sig ha samma födelsedag som Kasper. Midsommarhundar…
Nytt för den här kursen är att vi fått byta skogsområde. Det är en ny jaktgrupp som arrenderar den mark vi varit på innan och de ger inte tillåtelse till hundträning där. Vi har hittat ett nytt ställe, men åtminstone där vi gick idag är terrängen mycket jobbigare med en del fällda träd och stenigt uppförslut och mycket snår. Fördelen var att det knappt var någon vind därinne.
När vi lade Kaspers spår blev det några extra svårigheter förutom terrängen:
- Efter tio meter eller så lossnade skanken från snöret. Jag stod kvar i spåret medan Eva gick tillbaka runt och letade reda på den. Den låg ett par meter bakom mig. Hon knöt fast ordentligt och vi fortsatte. Hur skulle dessa extradofter från Eva påverka spårandet där?
- Förra helgen lade de ut ett spår i samma skog men blev en man kort. När de sedan skulle plocka in skanken hittade de den inte. Sextio meter före spårslut hittade jag den (eller vi gissar att det var den). Något djur hade ätit den ren inpå benet. Vi plockade upp den för att den inte skulle förleda Kasper att tro att spårslutet var nått. Två meter längre bort hittade jag en bit till av samma ben. Skulle Kasper trots allt stanna där och snurra runt av den gamla ben- och viltdoften?
- Ny svårighet i övrigt var framför allt harlyckan, det vill säga en återvändsgränd. Vi snitslade ut en tänkt vinkelpunkt (rött, rött, blått), men istället för att vika av fortsatte jag rakt fram i cirka tio–femton meter med blodning, tog sen ett jättekliv rakt åt sidan och gick parallellt tillbaka utan blodning. Vid snitselpunkten vek jag sedan av åt vänster, fortfarande utan att bloda. Först efter ytterligare femton meter började jag bloda igen. Tanken är att när hunden kommer till snitselpunkten kan den välja att gå rakt fram i återvändsgränden eller vika av åt höger och fortsätta på spåret. Bägge metoderna är godkända bara hunden hittar rätt och kan fortsätta spåret fram.
Sedan lärde vi oss att markera ut en stoppunkt för skott (gul snitsel) som ska vara ungefär femtio meter innan spårslutet.
Vi fikade och sen var det några som vill börja byta datum. Jag hade bara mobilens almanacka där inte allt var uppskrivet, och dumt nog sade jag okej till 23 april. Väl hemma inser jag att det är då vi kommer hem från Neapel, så det går inte alls. Man ska inte ägna sig åt datumbyten mitt ute i skogen… Har skickat ett mejl (det saknades för övrigt tre personer idag som inte fått tycka till om detta), så vi får se hur det blir. Jag hade Kasper ute hos oss under fikat, och han var en osalig ande hela tiden. Det märktes att han visste att det skulle bli spåra av, för han kunde inte koppla av för fem öre. Annars har han lugnat ned sig en hel del vid fikapauser på senare tid, men då har vi förstås gjort saker före fikat. Nu var det bara bilvistelse och en kort kisspromenad före fikat för hans del.
När spåren fått ligga ett tag gick jag och Kasper ut med Eva. Första svårigheten, den tappade skanken, märkte han inte av utan tuffade vidare hur säkert som helst.
Harlyckan: han gick rakt ut i återvändsgränden, stannade när den tog slut och sneddade sedan omedelbart tillbaka mot fortsättningsspåret. Han genade alltså, istället för att gå hela vägen tillbaka till snitselpunkten så kände han tydligen doften av spåret. Det var ingen tvekan, utan tuff, tuff vidare.
Vid platsen för de gamla gnagda benen stannade han tillfälligt, men inte många sekunder, innan han fortsatte.
Vid den gula snitseln sade jag Stanna, gick fram till honom och sade Sitt. Eva gick fram vid sidan av spåret cirka femton meter, markerade skott och gick tillbaka till oss. Kasper satt still hela tiden. Sen missade jag att ge ett tydligt Sök spår-kommando igen, men han gick framåt ändå. Först följde han Evas spår till den fejkade skottplatsen, men när han insåg att det inte fanns något intressant där hoppade han tillbaka i spåret med detsamma och fortsatte rakt bort till skanken. Inget förbispring den här gången, jätteskönt!
Nästa gång blir det riktigt skott. Rätt bra att det inte blev idag, eftersom vi hade skott på MH igår. Även om han inte reagerade då kan det ju vara dumt att köra skott för tätt inpå, kan kanske vara påfrestande, trots allt.
Surt! Jaktlabben från Searovers skulle börja klockan 13, direkt efter lunch. Jag var där kvart i ett, och de hade startat redan tjugo över tolv. Lite dålig stil när jag sagt till i förväg att jag ville vara med. Nu får de ju vänta på nästa hund istället. Bestämde mig för att strunta i att ens träffa hunden utan åkte hem till den väntande bildskörden istället.
Något jag glömde kommentera förut var hur fint han kom på inkallningarna. Det kändes rätt skönt med så stor publik erfarna hundmänniskor.
Det blir rätt många bilder från detta unika evenemang, så jag lägger upp dem här istället för direkt på blogspot: Bilder från MH
Det var med viss bävan jag tittade ut genom fönstret i morse. Det började ju snöa igår kväll, och nu var frågan hur mycket det snöat under nattan. Täcket var tack och lov litet och med 1,5 plusgrad hade det redan börjat smälta.
När vi gick fram mot åskådargruppen var Kasper mycket På i vanlig ordning. Gruppen var ganska stor, förutom husse fanns där ett antal personer som ska bli beskrivare och som höll sina slutprov idag. Det skrevs med andra ord många protokoll. Det officiella håller jag i min hand, inklusive till uppfödaren och rasklubben. Ninni, jag skickar det omgående!
Sammanfattningsvis gick allt jättebra, nästan över förväntan. Att Kasper skulle ha högt på Aktivitet (som enligt mig borde heta Passivitet) var väntat.
Han var helt kanon på skramlet, otroligt oberörd och självständig.
Det enda jag blev förvånad över var att han var helt ointresserad av spökena. Mina teorier är att han kände av direkt med nosen att det var människor samt att det fanns andra intressantare dofter där. Spökena fick gå en bra bit innan han ens märkte dem, och sen återgick han till att nosa på marken. När jag blev ombedd att gå fram och koppla loss honom fortsatte han nose och satte av en bit upp i skogsbrynet. Spökena fortsatte gå framåt, men det bekom honom inte alls, inte ens när de var precis invid mig. Jag fick ropa in honom, och han var helt obrydd. Efter tiden gått ut hälsade han lite på dem, sen var det inget mer med det utan att direkt bry sig.
Nåväl, ska inte hålla er mer på sträckbänken, här kommer protokollet:
1 a Kontakt
4: Tar kontakt själv, besvarar kontaktförsök
1 b Samarbete
4: Följer med villigt, engagerar sig i testledaren
1 c Hantering
3: Accepterar hantering
2 a Lek 1, leklust
4: Startar snabbt, leker aktivt
2 b Lek 1, gripande
4: Griper direkt med hela munnen
2 c Dragkamp
5: Griper direkt med hela munnen, drar emot, rycker alt ruskar – även under den passiva delen – tills testledaren släpper
3a Förföljande
4+4: 1:a och 2:a Startar med hög fart, målinriktad, bromsar in vid bytet
3b Gripande
3+4: 1:a Griper tveksamt eller med tidsfördröjning, 2:a Griper direkt, släpper
4 Aktivitet
4: Är uppmärksam med ökad aktivitet eller oro efter hand
5a Avståndslek
3: Intresserad, följer figuranten utan avbrott
5 b Hot/aggressivitet
1: Visar inga hotbeteenden
5c Nyfikenhet
1: Går ej fram till figuranten
5d Leklust
1: Visar inget intresse
5e Samarbete
1: Visar inget intresse
6a Överraskning rädsla
3: Gör undanmanöver utan att vända bort blicken
6b Hot/aggressivitet
3: Visar flera hotbeteenden under längre tid
6c Nyfikenhet
2: Går fram när föraren sitter på huk och talr till overallen samt lockar på hunden
6d Kvarstående rädsla
1: Ingen tempoförändring eller undanmanöver
6e Kvarstående intresse
1: Visar inget intresse
7a Ljudkänslighet, rädsla
1: Stannar inte eller kort stopp
7b Ljudkänsl. Rädsla
5: Går fram till skramlet utan hjälp
7c Ljudkänsl. Kvarstående rädsla
1: Ingen tempoförändring eller undanmanöver
7d Kvarstående rädsla
3: Stannar upp. Luktar eller tittar mot skramlet vid minst två tillfällen.
8a Spöken Hot/aggressivitet
1: Visar inga hotbeteenden
8b Kontroll
2: Tittar mot spökena då och då
8c Rädsla
1: Uppehåller sig framför eller bredvid föraren
8d Nyfikenhet
1: Går fram till fig. när föraren tagit av fig. huvudbonad
8e Kontakttagande med figurant i spökdräkt
1: Avvisar el undviker kontaktförsök alt går inte fram i tid
9a Lek 2 Leklust
4: Startar snabbt, leker aktivt
9b Lek 2 Gripande
3: Griper tveksamt, eller med framtänderna
Skott
1: Visar ingen berördhet
På gripandet av kanintussen satte domaren 3+4 ser jag nu. Det är inget vi pratade om efteråt, men jag tycker att han borde snarast fått 5 på andra omgången, för han drog tussen väldigt intensivt för att komma in med den till mig. Men han släppte nog någon gång innan han började dra igen, och bedömningen kanske bara görs på första dragandet.
Frågor på detaljer? Hör av er. Bilder kommer senare, husse var flitig och tog cirka 200 bilder, så det måste rensas en del först… Ska tillbaka och titta på en jaktlabbe som ska gå direkt efter lunch. Ska bli mycket intressant att jämföra med Kasper. Eventuellt stannar jag kvar även till den schäfer som följer därefter, kan ju vara kul att se hur en brukshund beter sig. Det är ju dem provet egentligen är framtaget för.
Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi… 🙂 Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes… 😉
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!
Började dagen med att försöka bända bort hundbajsar i trädgården, nu när snön försvunnit igen. Det fyllde en tredjedels plastpåse, men jag fick åtminstone bort flertalet. Får återkomma till några hårdfrusna rackare.
-4 grader och sol, känns ungefär lika fint som igår.
Ikväll ska jag försöka ta mig till brukshundsklubben. Torsdagsträningen startade förra veckan, men det hade jag ju totalt glömt bort. Ikväll har Anette en ambitiös träningsplan:
Vi kan sätta upp olika ”stationer” där vi kan öva olika moment:
* Slalom mellan koner med löst koppel , sitt , ligg, stanna kvar övning, inkallning,
någon form av nosarbete
* om underlaget & vädret tillåter kan vi sätta upp lite ”prova på agility” -tunnlar, några hopphinder, långhoppet
* sen tränar var och en med det man vill eller om man vill göra allt.
* Det kommer att finnas kaffeförsäljning i klubbhuset och då kan man ju samtidigt passa på att träna passivitet
Det låter ju precis som nåt för oss.
Efter träningen:
Precis som jag befarat var Kaspers På-knapp i nedtryckt läge, och det tog ett bra tag innan jag neutraliserat den och fick lite kontakt med honom. Han ville bara nosa, hoppa efter andra hundar och betedde sig rent allmänt som en odåga som aldrig sett en appellplan förut. När jag väl jobbat fram kontakt går han däremot riktigt bra med fin kontakt. Vi körde mycket konsnitsling med löst koppel, lite nej-övning med promenad förbi godisskål, sitt och stanna kvar, jag gick runt sittande hund (gick bra ute idag) samt kort inkallning på bara 5–6 meters håll för att inte utmana ödet. Jag hoppade lydnadshindret några gånger, men han hade svårt att sätta sig efteråt utan sittkommando, så jag hämtade musmattan jag hade i ryggan. När jag lagt den på andra sidan hindret gick det plötsligt jättebra, han satte sig framför den. Han rörde den inte, vilket ju i och för sig är meningen att hunden ska göra med en target, men eftersom han satte sig precis som jag ville klickade jag och belönade ändå.
Sen var det fika och Kasper hamnade nära basenjin som han känner lite sen förra kursen, och sen fick jag äran att hålla Vagabond på min andra sida. Kasper uppförde sig riktigt lugnt, inte alls som den vedervärdiga pipunge han var på kursen härinne förra våren.
Imorgon måste jag få tag i Cattlin, för om det inte blir någon agilitykurs hos henne har jag chans att hänga på VaBK. Anette tycker jag har så bra kontakt med Kasper, hon tror det skulle funka bra. Jo tack, sånt vill man ju höra, men det är ju inte alldeles sant alla gånger…
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer