Igår kväll var vi på sökträning med en klickergrupp som bildats nyligen. De har redan träffats någon gång, så Kasper och jag var de mest ovana i gruppen. Vi var fyra ekipage igår: en tollare som var mest erfaren, en cavalier som också var lös fast körde på lite närmare avstånd, en dvärgpinscher som körde med lina och så Kasper.
Jag använde min femmeterslina till honom, och det var ganska lagom. Vi gick ut som tredje ekipage och det var bara nyttigt för honom att sitta och invänta sin tur. Han var ganska tyst, men däremot var ju koppelgåendet inte av denna världen, som så ofta på ny plats med nya hundar.
Första omgången virrade han nog runt en del, mestadels bakom mig, så jag har inte riktigt koll på hur han betedde sig. Men att andra fläckar var intressanta att lukta på är nog helt säkert. Körde med skinkost som belöning hos figgarna, och det gick nog hem hos herrn iallafall.
Andra omgången sprang han nog lite långsammare mellan figgarna, men å andra sidan mer koncentrerat. Det var som om polletten ramlat ner under vilan vad det hela handlade om.
Jag hoppas det blir fler träffar, för det var en rolig gren att träna.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 39 av 66)
Vi har just varit ute på en längre promenad i regnet. Lite väl lång för den lille soldyrkaren.
Han hade svårt att förstå när jag stannade varje gång han ville skynda hem och därmed drog i kopplet. Det fattar du väl att vi inte kan gå här ute i regnet, matte?
Nu har han just bäddat in sig i mysfilten i den öppna buren. 😀
Det slog mig plötsligt att det är den 18 augusti idag. Det är en särskild dag här.
2003 flyttade vi in i detta hus just den 18 augusti. Och 2007 flyttade Kasper hit, just den 18 augusti. Det är ett roligt sammanträffande.
Har på mejl fått lite bra tips av Tina om burträning (hoppas det är ok att slänga in det här, kanske fler som är intresserade, och så får jag det lite samlat):
Angående burleken. Freddie tyckte det var pest med buren när jag höll på och stängde. Sen bytte jag taktik och lät burdörren vara öppen så han fick välja själv. I buren massa gott och sen komma ut och leka, ur buren, tråkig matte i tråkigt kök utan möjligheter att hitta på något kul. Det gjorde susen för oss. I början körde jag mycket omvänt lockande för att få honom att vara kvar i buren och fatta konceptet. Nu kan jag köra så här:
-Ställer mig brevid buren med F i koppel nära. Är helt passiv själv.
-Freddie går in, matar med gottigott
-Säger fri, F går ut, jag gör inget, F går in igen, jag säger fri igen och börjar leka
-Avslutar leken och blir tråkig, F går in igen, säger fri och kör ett lek/träningspass
-Blir passiv, F går in, ger godis, säger fri, leker, blir passiv
-F går in och får mat och paus i buren.
Jag tycker det här att F själv får välja ökar värdet. När han fattar det här kan jag stänga buren om han försöker gå ut under paus. Kasta gärna in godisar i buren på avstånd när ni pausar.
Just det där sista, med att kasta in godisar på avstånd, funkar inte så bra med vår bur som ser ut så här:
Då får man vara värsta prickskytten … man får allt lov att gå förbi och slänga in något genom springorna om dörren är stängd.
För rätt länge sedan köpte vi en stadig bur som håller flygstandard. Började då träna Kasper på att gå in i buren. Men sen kom vi av oss, buren blev stående i ett hörn tills vi tröttnade och ställde ut den i garaget. För att ha en så pass liten hund är buren gigantisk – det är för att klara flygmåtten där hunden ska ha 10 cm över huvudet (om jag minns rätt).
Igår släpade jag in den i huset igen och vi började träna enligt Canis-konceptet.
Fas 1: Gör buren till ett attraktivt ställe att vara på
Det gick ganska enkelt. Jag satt i trappan och klickade så fort han tog ett steg in i buren, och sedan längre och längre in. Till sist var han i buren mest hela tiden och jag gav skinkost, köttbullar eller andra godisar längst in i hörnet. Nemas problemas.
Steg 2 i denna fas är att Värdeladda buren. Det är en fortsättning där man hänger ett skynke över buren, stänger burdörren, öppnar igen ger godis längst upp inne i hörnet (man vill att hunden spontant ska sitta i bakkant så man obehindrat kan öppna och stänga burdörren).
Sedan ska man lämna hunden i buren. Låter hunden fäller man skynket och kommer inte tillbaka förrän hunden är tyst.
Det blev lite jobbigt.
Sin vana trogen pep han rätt rejält… Sen tystnade det och jag gick strax tillbaka till buren (satt i rummet intill buren som stod ovanför övre trappan). Lyfte på skynket. Var var han, såg honom inte? Så långt in i buren? Så hörde jag tass, tass, tass… Vem kommer uppför trappan om inte Kasper? Snopet kollade jag buren. Dörren var tillskjuten, men inte ordentligt stängd. Houdini hade alltså tagit sig ut (jag är inte så supervan vid låsmekanismen på dörren…) och smugit nerför trappan, men kom upp igen när han märkte att det hände nåt där uppe. 1-0 till Kasper.
Jag värdeladdade buren lite till och körde en omgång till – med riktigt låst grind den här gången. Jösses, vilket gnäll. Husse blev vansinnig och satte på musik på typ högsta. Själv fick jag stå ut med både gnäll och musik. Inte tror jag att det gjorde att Kasper slutade gnälla snabbare, direkt. Får nog ta nästa pass när husse inte är hemma…
Nu på morgon har jag flyttat in buren till arbetsrummet. Genast är den lite läskig igen. De hjul jag monterat på igår plockade jag av, så att inte det skulle förstärka läskigheten. Så nu är vi tillbaka på Fas 1 och får träna mer.
Jag vet inte riktigt om jag tror att metoden med låst dörr och skynke är rätt metod, inte än i alla fall. Ska nog köra längre tillvänjning först.
Nu är skogen perfekt. Kasper skötte sig strålande idag, han fick vara lös långa stunder och skuttade mellan mig och alla sina dofter. Blir man törstig kan man äta en näve blåbär. Inga mygg, vad jag märkte. Och lite små kantareller poppar upp praktiskt taget framför fötterna.
Jag passade på flera gånger att träna Kasper på dem: Sök kantarell!
Är vi på en eller ett par meters avstånd så hittar han dem, plockar en eller två åt mig, tittar upp lite snabbt för att se om det där var tillräckligt bra för en godis (och det var det ju!) och sen sticker han vidare. Markeringen är med andra ord ganska svag, men är jag observant på honom så finns den där. Och så sköter han ju en del av plockandet. 😉 Tror inte han har ätit någon, utan det är mer hans sätt att visa att här är de, matte.
Jag väntar fortfarande på första spontana kantarellfyndet, men jag tror benhårt att det kommer om jag fortsätter att förstärka de kantareller jag redan sett själv och även får honom att uppmärksamma.
Edit: Glömde första rejset, förstås. Lät honom kuta iväg och tänkte testa visselpipsinkallningen. Ställer mig bakom en tall och ser honom skutta bort till en grillplats kanske 100 m bort. Visslar. Ingen reaktion. Jag ser att han står mycket engagerad i något på marken. Till sist blir jag lite förgrymmad och stiger fram och morrar lite dovt ”Vad gör du, kom hit med dig din dumma hund”. Då kommer han springandes, jag ger en liten godis och kopplar upp. Sen går vi förbi det delikata stället och jag får se vad som var intressantare än matte och visselpipan: några har delat på ett paket GB-glass och lämnat förpackningen på marken. Inte chokladglass, som tur var. Inser att jag hade väldigt liten chans mot den frestelsen. Men när detta ställe väl passerats var han alltså osedvanligt belevad.
När jag nu ändå var i farten och krälade på marken med vidvinkeln passade jag på att fota Kasper även utan täcke. (Ninni, du har fått de flesta av dessa på mejl.)
Först av allt: Enzo mår bättre efter nya behandlingen. Härligt!
Har ju lovat lite bilder på nya Obtracktäcket ett tag. Lade mig på gräset med vidvinkeln. Inte alldeles lätt att få Kasper att posera som jag ville när jag låg där, men skapligt blev det iallafall. Man ser ju att han inte är lika uppåt som utan täcke, men jag menar ändå att så här glad har han aldrig varit i något tidigare täcke som han ändå är i det här.
Smidigt både att ligga …
… och sitta med. det går upp i halsen och kan regleras på båda sidor.
Och så här ser det ut bakifrån. Kasper tycker att objektivet inte riktigt gör rättvisa åt hans välformade bakdel…
Okej, är det klart nu då…?Jag har nu fått kallelse med startnr 45 i Nävekvarn den 6 september. Det är alltså ordinarie prov i viltspår det gäller. Jag betraktar detta som ett heldagsevenemang för Kasper och mig med resa och allt, och vi får hoppas på bra väder då denna stora händelse går av stapeln.
Sedan har vi kommit med på en rallylydnadskurs som går i oktober. Vi har ju testat det nån gång tidigare hos Cattlin, och jag tror det är en lydnadsform som är tillräckligt omväxlande för att passa gunstig herrn.
Dessutom har jag lovat vara funktionär på agilitytävlingen som VaBK ska ha i september. Blir spännande att se alla duktiga ekipage på nära håll.
Vad mer som kommer att hända på hundfronten i höst vet jag ännu inte, men det är väl en bra start…
Tjoho, vad jag är glad!
Kasper tog sin första 1: i öppen klass viltspår idag, rörligt prov. Vi var tidigt på plats och åkte ut i skogen före utsatt tid. Jättebra, för idag lär det bli lika varmt som igår. Labradoren Sunnie gick först och klarade sig galant på 17 min. Sen var det vår tur. Kasper var het i skogen som vanligt, men spårade noggrant. Rätt var det var började han bete sig annorlunda, hetsigare, liksom skuttade fram. Då sade jag till domaren att han gått ut och hittat färskspår, och tack vare det var det okej att jag kallade tillbaka honom och satte honom på spåret igen.
Han gjorde en ringning och hittade flera andra viltspår utmed vägen, men alla var lika lätta att se.
Han satt fast och fint vid min sida vid skottet, ryckte bara till en aning och fotsatte sitta fint medan vi väntade ut röken. Sen var det bara raka spåret fram till skanken, och efter 18 minuter var första-resultatet klart.
Så kul, nu hoppas vi bara på det ordinarie provet 6 september, har inte fått bekräftelse på det än. Men Sunnies matte hade hört att det var 100 (ugh) anmälningar och att alla skulle få delta. Snacka vilken organisation som krävs, och vilka marker som kan hantera denna mängd!
Nåja, skulle det inte gå vägen med detta prov av något skäl så har dreverklubben, som dagens domare tillhör, fasta prov de 4 sista dagarna i varje månad, så då kan jag anmäla oss till ett sådant istället. Vi får avvakta och se, första delmomentet är iallafall avklarat i öppen klass.
Har legat lågt med både blogg och hundaktiviteter på sistone då jag åkte på en förkylning i veckan. Har med knapp nöd orkat arbeta av det viktigaste varvat med vila i skuggstolen.
Viltspårprovet som skulle varit idag sköts tack och lov upp tills imorgon på domarens begäran. Har inte tränat viltspår nåt mer sen sist, men jag hoppas det går vägen ändå. Det lär väl bli varmt imorgon med, så det är tur att vi startar redan vid nio. Såvitt jag vet är vi bara två hundar (om ingen annan anmält sig separat) så vi behöver inte vänta så länge. Tur, för sen ska jag hämta en gammal kompis som kommer med tåget vid ettiden.
Har ännu inte tagit nån bild på hur fin Kasper blev i sin Obtrackkostym. Det kommer, för ett sånt täcke kan jag rekommendera till andra gårdshundsbyggda hundkroppar.
Passerade Alewalds inne i stan idag på väg till lunch på Ulla Winblads med gästande amerikaner och inhandlade då ett par Lundhagsbyxor samt en bambuskjorta som ska testas redan imorgon bitti. Bambu skulle enligt reklamen transportera bort fukt och hålla en sval varma sommardagar samt vara naturligt antibakteriell och dessutom vara mjuk och skön. Ja, det sista stämmer, det är det enda jag vet ännu. Tänkte att en långärmad skjorta som inte blir för varm är perfa om man som jag vill slippa att än en gång bli sönderriven på armarna av de vassa snåren i roslagsskogen vi ska hålla till i imorgon.
Håll gärna tummarna för oss imorrn!
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer