Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 38 av 66)

Gick åt pipan

Det var inte vår dag idag. Det började bra – inga problem att hitta och vädret var perfekt. Vi fick en domare som skulle ha fem hundar, men det kom bara tre till start, och vi drog andra stickan.

Så här i efterhand tror jag att träningen häromsistens satt hårt i mitt minne, trots att jag gjort mitt bästa att försöka lägga det åt sidan. Jag var iallafall osedvanligt observant på Kaspers beteende och när han på sträcka två betedde sig annorlunda harklade jag mig. Han sprang genast tillbaka och bytte riktning. Den visade sig vara fel och domaren fick återföra oss. Efteråt sade Göran Hagman att Kasper genat genom en vinkel och precis hade funnit spåret på nytt när jag lade mig i. Förbaskat klantigt av mig.

Men jag tror inte Kasper klarat sig ändå, för det färskvilt som antagligen gått där jag ingrep gick tvärs över vårt spår på två sträckor och Kasper växlade ideligen över till det. Viltet hade antagligen varit på väg till den mosse även vi hamnade i utkanten av, och där Kasper passade på att dricka vatten. Även efter vattendrickandet tror jag han vek av fel sedan. I protokollet står det 4 återkallningar. Själv tappade jag räkningen efter att ha insett att loppet var kört, jag gick bara vidare som en vanlig träning efter det. Och andra halvan av spåret gick riktigt bra. Där hade det väl inte varit något störning.

Attans. Har funderat hela eftermiddagen på hur jag nu ska lägga upp träningen. Ska nog lägga korta, ganska enkla spår med noggrann snitsling och en eller flera preparerade störningar. Kasper fick med den infångade klöven hem, så nu har vi iallafall två igen. Om jag lägger spåret med den ena och sedan drar störningar med den andra, och snitslar vad jag gjort, så får vi se hur det går. Fördelen med det är ju att jag bestämt kan neja varje gång han växlar fel, så kanske han lär sig att hela tiden följa det första spåret. Tina, den där vildsvinsklöven vore inte helt dum nu… 😉

Stannade iallafall kvar till slutet så jag fick protokollet med mig hem. Det var cirka 60 startande, kanske ett halvdussin blev champions, och några fick HP, ganska många ettor, men även en hel del nollor förutom vi. Kändes ju lite tröstande. Kasper var enda dsg:n, sen var det en Parson Russell, en bassett, en drever och en stabyhoun (den sistnämnda var med i min grupp). Resterande var inte förvånande retrievrar och spaniels, det var ju deras klubb som anordnat det hela.

Protokollet, då:
Väder: lätt vind, 17 grader (det var riktigt varmt inne i skogen, 17 grader känns klart i underkant. Jag hade 19 grader på biltermometern och inne i skogen tror jag det var några grader till. )
Terräng: blandskog, hygge, myr-mossmark (samt, ej i protokollet, granithällar med vitmossa som låg som ett gungfly efter de kraftiga regn som varit i trakten – ashalt!)
Start/sträcka 1: OK
Vinkel 1: OK
Sträcka 2: återförs av domare 2 ggr
Vinkel 2: OK
Sträcka 3: återförs av domare
Vinkel 3: OK
Sträcka 4: OK
Vinkel 4: återförs av domare
Sträcka 5/spårslut: OK
Bloduppehåll: raksträcka 4, vinkel 4, återgång v2
Spårningsförmåga: mindre god
Arbetstempo: lämpligt
Skottprövning: godkänd (hagelbössa med blå skott, sköts ner i hällen)
Spårtid: 32 min
Allmänt omdöme: En hund som idag störs av vilt men spårar andra halvan på spåret mycket bra.
Pris: 0

Jaja, lusläser man protokollet ser man alltså att Kasper klarade alla svårigheter som vinklar, bloduppehåll och skott. Det är viltet vi behöver lägga krutet på.

Vårt nästa prov är 24 sep, så tills dess vill det till att träna viltstörning…

Långpromenad på Järvafältet

Idag tog vi oss till Järvafältet och gick en riktigt skön långpromenad. Vädret var perfekt, och det var många andra som tänkt likadant och besökte en av Stockholms grönare lungor. Jag passade på att sätta upp lappar om viltspårkursen på de anslagstavlor jag såg. Här går många hundägare, och kanske tilltalar det någon.

Utan att ens ha tänkt plocka svamp kunde jag inte gå förbi två perfekta karljohan och fyra stolt fjällskivling. Några kantareller slank också ner i ryggan. Allt detta utan att ens lämna de breda grusvägarna!

Tänk gärna på oss i morgon då vi åker ner till Nävekvarn för viltspårtävlingen.

Burträningen

Idag har vi kommit så långt att jag provade att låsa dörren en lite längre stund än bara någon minut. Kasper krafsade en del på golvet, men lade av när jag sade till honom. Svårjobbat när det rafsar jättehögt precis intill ens arbetsplats …
Sen slog han sig till ro och somnade. Gullgrisen.
När han vaknade nån halvtimme senare belönade jag genast inuti buren och öppnade sedan dörren.

Skogspromenad

På eftermiddagen igår fick Kasper en avkopplande skogspromenad med gula labben Tosca, som hade vett att säga ifrån när pojkspolingen blev för närgången där bak. Vi gick i ett härligt skogsområde med mycket granithällar, mossa och tallar och efter att inledningsvis varit sedvanligt odräglig (ny miljö, ny hund) lugnade han ner sig så att jag bestämde mig för att släppa honom. Han skötte sig riktigt bra och kom på inkallningarna, även om han försvann utom synhåll ett par gånger så jag fick ta till visselpipan. Då rasslade han å andra sidan tillbaka illande kvickt, så jag var nöjd.
När Tosca fick jaga boll nöjde sig Kasper med att springa efter henne, inte i konkurrens om bollen, utan bara nöjet att få hänga med den stora tjejen. Det var lite gulligt…

Imorgon åker vi en sväng till Skåne över dagen, så Kasper ska få komma till en tillfällig dagmatte han varit hos någon gång förut. Det var nåt år sen, så jag vet inte om han minns. Men han har ju blivit äldre och klokare sen dess, så jag hoppas att det ska gå bra.

Okoncentrerad

Rätt bekymrad är jag nu. Vid tiotiden gick vi viltspåret jag lade ut igår eftermiddag. Det blev alltså ca 18,5 timmars liggetid. Igår hade jag gps:en med mig när jag lade spåret, men tyvärr blev den liggande kvar hemma nu. Hade varit väldigt bra att ha när vi gick idag …

Kasper vek rätt snart av åt höger medan min minnesbild sade rakt fram. Tänkte att vinden låg nog så, så jag lät honom hållas en stund, men snart blev det uppenbart att han var helt ute och vimsade. Där borde jag ha gått tillbaka med honom, men just då såg jag en av mina snitslar, så jag blev lite osäker. Nu i efterhand inser jag att han genade till nästa ben på spåret.

Efteråt gick vi i koppel tillbaka till spårstart och gick rakt fram istället som jag trodde det skulle vara och jag hittade då tre snitslar som vi aldrig passerade över huvud taget. Möjligen kan det finnas någon mer snitsel kvar i skogen, men jag hoppas jag fick in alla. Vi gick en skogsrunda till och kompletterade med lite mer kantareller, taggsvamp och en fin karljohan. Inte heller nu gick det att intressera honom för att söka kantarell. Han är bara intresserad av färskviltspåren …

Under spårningen fick jag ofta stoppa honom för att han fick högt huvud och antagligen ville dra iväg på färskvilt. Ungefär mitt på spåret stannade jag honom en stund så han fick varva ner lite. Jag åt blåbär och bara väntade ut honom medan han fick sitta och ha tråkigt.

Andra halvan av spåret gick bättre, men han hade problem med den blodade vinkeln. Det tog flera försök med assistans av mig innan han kom rätt där. Stället där jag hittat kantarellerna spikade han exakt och nosade lite på den gula snitseln som jag satt lågt på närmaste buske. Sedan sneddade han lite till skanken, vilket var helt ok. Han gick ett par meter förbi skankgömman, men vände tillbaka på egen hand och tog den.

Så här dåligt har det nog aldrig gått att spåra förut, och jag blir inte bara lätt nervös inför nästa helgs stora utmaning. Så här illa får han bara inte gå då…

Till hans försvar ska sägas att det är helt uppenbart att det är mycket folk i skogarna nu: bär- och svampplockare och troligen även andra viltspårare. När vi kom tillbaka till bilen parkerade det just en ny bil där medan en annan saktade in för att sedan välja att fortsätta när de såg att där redan stod två bilar. Sen tyckte jag att jag hörde en startpistol precis när vi körde iväg, men varifrån de personerna kom vete sjutton. Det är bra långt runt att komma till den grusägen från andra hållet, och jag undrar om det inte finns en bom där med, precis som vid den här parkeringen. Allt folk rör givetvis upp viltet extra mycket, och så har jaktsäsongen börjat.

Nu gäller det bara att ha is i magen och hoppas att han är mer koncentrerad nästa helg.

Lagt viltspår

Idag åkte vi iväg till en ny grusväg och gick långpromenad med Kasper. Där stod det skyltar om att de höll jakt i området från mitten av augisti till… jag minns inte, långt fram iallafall. Idag syntes det dock inte till några jägare, men vi såg rätt många jakttorn och liknande gömmen. Undrar hur stor risken är att de jagar en vardag? Grusvägen var perfekt för att ta med Kasper och cykla där, kanske för första gången prova att cykla med honom lös. Har letat efter just den typen av väg, och här fanns den plötsligt. Vi kanske åker dit en vardag mitt på dagen (långlunch) och testar. Rimligen borde jägarna hålla sig borta då, annars märker vi dem förhoppningsvis och får vända hemåt igen.

När vi kom hem plockade jag ihop viltspårgrejerna, lämnade Kasper hemma och åkte iväg igen till ett annat ställe och lade ett spår som jag tänkte gå imorgon förmiddag.

Lade spåret ca 15.30, 21 grader, nordostlig vind.

Jag såg lite fastknutna snitslar här och var, men tror nog att de var avsedda för skogsröjning. Sedan såg jag ett par bärplockare, hoppas de inte sabbar spåret på något sätt. Det fanns ytterligare en bil parkerad där, men den var kvar när jag gick, så det vet jag inte vad det var för någon.

Jag gjorde en harlycka rakt fram och vek av åt vänster, sedan en harlycka till rakt fram som vek av åt höger. Därefter lite extra bloduppehåll, sedan en blodad vinkel och spårslut. Strax före spårslutet såg jag plötsligt en blå snitsel med träklädnypa. Hoppsan, hoppas den var kvarglömd så att våra spår inte krockar. Därför gick jag en bit till innan jag avslutade och gömde skanken lite extra väl under en lågväxande gran.

Under läggningen hittade jag plötsligt några riktigt stora kantareller som var nästan helt dolda i mossan. Höll på att bloda på den ena innan jag såg och hejdade mig. Var ju tvungen att pausa och plocka dessa guldklimpar. Satte en gul snitsel där för den händelse Kasper reagerar på att jag gick några extrasteg åt sidan. Kantarellerna ligger i kylen nu i förhoppningen att jag ska hitta några fler imorgon när vi gått spåret.

Skogsrunda och getträning

Kasper och jag tog en runda i skogen på eftermiddagen. Hittade bara lite grann taggsvamp (bakgrunden) och två ynka gula kantareller (förgrunden) – ända tills jag stötte på ett ställe med stora fina rödgula trumpetsvampar!

Kasper var till ingen nytta alls idag. Han var alldeles för uppstressad för att vilja söka kantareller. Rätt var det var fick jag syn på ett fint och färskt (såvitt jag kan se) rådjursspår i en gyttjig fläck. Där var därför…

När jag skulle plocka fram svampbilder från kameran hittade jag ett gäng andra bilder från härom helgen när vi var på Skånela marknad. De hade får och getter där för barnens skull, men jag passade på att utnyttja dem till lite Kasperträning.

Kasper var bra nyfiken på getterna från start.
Husse missade att fota när Kasper pussade den här sötnosen på mulen.

Men hallå, Kasper, du har ju en riktig svanhals!

Fasiken, vad knepigt att komma åt med det här gallret…

Det tog en bra stund och flera vändor dit, men till slut låg han fint och väntade på godis framför hagen. Svansen är det enda som inte ligger still…

Sen kom det en pojke som gillar hundar. Kasper blev alldeles till sig av att få träffa en sån trevlig kille. Vet inte vilket som rörde sig snabbast, tungan eller svansen…

Så här gjorde han sig till för pojken efter en liten stund. Borta var alla tankar på de spännande djuren borta i hagen.

Vaccineringsdags

Dags att vaccinera mot kennelhosta, så vi har alla papper klara inför viltspårprovet den 6 september. Kasper har ju aldrig gillat sprutor, så jag har tagit för vana att ta med mig en munkorg när vi åker dit. Känns skönast för alla parter, även om jag inte egentligen tror han skulle bitas. Den här gången körde han med åskmullrande morr konstant – tänk er en katt som spinner, och gör om det till hundmorr. Så konstant var det.
Som tur var hade veterinären hur mycket tid som helst, så hon gosade med honom och kollade igenom allt, lyssnade på hjärtat och så vidare. Sånt man önskar att alla veterinärer hade tid med. På tidigare vaccinationer i Upplands Väsby har det mer varit löpande bandsprincipen, och det är nog därifrån Kasper har fått sin aggression mot veterinärsbesök.
Jag berättade iallafall att jag trodde Kasper behövde något för sitt ena öra, för han har verkar vara irriterad där ett tag, även om det inte luktar något. Jodå, han var lite röd (men ingen gegga, utan ren och fin) så vi fick ett recept på örondroppar att pilla i en gång om dagen.
Förhoppningsvis är han nu lite mindre stressad nästa gång det är dags att gå dit.

Nyttig miljöträning

Så har vi miljötränat lite… Kasper fick hänga med till VaBK och titta på när vi fixade hinder och snackade ihop oss inför stundade agilitytävling då jag ska vara med som funktionär. Bredvid hölls stor StoKK-utställning, så det blev mycket bra miljöträning för lille herrn. Vi körde några hinder på kul, med koppel för att han inte skulle få för sig att dra bort till vänstervarvarna, och det märktes att han tyckte det var kul. Det märktes också att matte var ringrostig, har inte gjort det här sen i maj…
Sen cyklade vi hem igen. Lite jobbigare på hemvägen, tyckte Kasper, för nu var det varmt. Nu ska han bättra sin solbränna på altanen, säger han.

Akutinköp av kaffemaskin

Saecon har ju dragits med ständiga reparationer. Den senaste tiden har den väst på ett underligt och lite oroväckande sätt. Gissade att något läckte inuti, och fick det bekräftat när först mjölkskumningsfunktionen lade av och sedan jordfelsbrytaren började gå här hemma. I förmiddags gick jordfelsbrytaren inte alls tillbaka till normalläge förrän jag drog ur kaffemaskinen. Dags att göra något radikalt.

Eftersom vi misstänkt detta ett tag så hade vi redan börjat sondera marknaden, och hittat ett testresultat där Electrolux ecg6400 blev tvåa, bara snäppet efter en annan maskin. För vårt behov verkade dock ecg6400 bättre, inte minst för att den går att lämna in på alla E-lux Home-butiker. Bra service verkar ju vara a och o för en sån här maskin. Så vi åkte iväg efter lunch och provdrack. Butikens bönor var lite för sura för min smak, men annars verkade maskinen bra och lättanvänd. Hade med mig ett högt latteglas för att testa, och det måste visserligen lutas lite, men det fungerar att brygga kaffe i våra sådana glas. Så, vi slog till.

Husse hade med cykeln till Barkarby och cyklade hem, medan jag tog bilen tillbaka med den nya dyrgripen, installerade den och fick mig en premiärkopp innan jag tog Kasper på långpromenad. Gällde att hinna den före regnet som är på G. Hade tänkt att han skulle få springa lös lite i stenskogen, men han kvalade inte riktigt in för det på ditvägen, så jag valde en grusväg istället och körde lite kantarellsök med några kantareller jag hade i fickan sedan sökträningen härom dagen. På tillbakavägen hade han lugnat sig tillräckligt för att få springa lös en sväng i vår närmaste lilla dagisskog.
Äldre inlägg Nyare inlägg