Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 32 av 66)

Kasper och Siri

Det här är det närmaste Kasper kommit Siri utan att få totalspel. Hans viftande svans syns tydligt på bilden. När jag inte fotade belönade jag med räkost. Båda kombattanterna gillade det. Fast när jag lät Siri slicka på tuben blev Kasper lite otålig: Min tub, ju!

Siri är däremot mycket snäll och tillmötesgående i detta sammanhang. Jag skulle haft full förståele om hon stuckit ut varenda klo och försökt fly vid första, bästa tillfälle från husses famn. Men icke. Hon är verkligen en foglig liten katt.

Vi får se om vi kan träna vidare med detta, vi har ju ett ypperligt tillfälle.

Minikissning

Husse gjorde ett nytt försök att ta ut Kasper på promenad. Han ville inte gå längre än till bilen.
Då tyckte jag att han kunde släppa Kasper så han åtminstone fick nosa lite i den minimala trädgårdsremsan framför huset.
Full fart mot huset igen. Sen tog han sig åtminstone tiden att nosa runt och pinka lite.
Här ser man tydligt hur snön yr i vinden.

Sahara

När vinden viner bildas ett flertonigt ljud på plåttaket nedanför sovrumsfönstret. På detta lägre tak finns både två paraboler och en traditionell antenn, och vår teori är att det är dessa som kommer i svängning i vinden och ger upphov till ljuden. Det är dels ett ganska konstant, monotont ljud och dels andra, starkare toner som uppstår emellanåt. Först trodde vi att det var nån långsam bil, traktor eller snöröjare som gav upphov till ljuden, men man ser vägen utanför fönstret om man ställer sig upp, så det kunde vi rätt snart konstatera var fel teori.

Vi har lärt oss att somna till dessa ljud. Blundar man ser man inte heller helljusen som emellanåt speglar sig i sovrumsväggen när nån enstaka bil kör förbi om natten. Det finns nämligen varken rullgardin, persienner eller vanlig gardin i detta fönster. Eller ens gardinstång, för då hade vi ju kunnat hänga upp ett lakan eller nåt.
Dessa omgivningens påminnelser gör iallafall att vi kände att det var läge för sovmorgon idag. Kasper sover numera i sin bädd på sovrumsgolvet så att katten får fri lejd i resten av huset. På morgonen får han komma upp under täcket hos mig. Då somnar han nöjt om en stund till.

När vi sen sent omsider kom ut gjorde sig de tio sekundmetrarna direkt påminda utanför knuten. Huset ger nästan lä vid ytterdörren när vinden ligger på från nordost, men ändå tvekade Kasper. Nödigheten avgjorde väl ändå saken och han travade ut till sist. Den av oss så fint skottade gången mot bilen var nu inte bara igenblåst av drivsnö, utan även kamouflerad till sanddrivor à la ett Sahara i miniatyr. Ljusbrun snö!
Vi gick ut på närmaste fält, där Kasper skyndade bakom en större jordhög (?) och gjorde sina behov. Sen satte han full karutta tillbaka mot huset. Ingen promenad idag, snälla matte, sade det mycket tydliga kroppsspråket. Väl tillbaka vid bilen släppte jag honom och han sprang direkt till dörren. Jag tog skoveln och gav mig i kast med att göra trappa och gång framkomliga igen. Kasper nosade stillsamt så nära husets lä han kunde. Det blir nog till att köra lite inomhusträning idag också.

Runt, runt, runt …

Jag lärde ju Kasper att gå i cirkel runt mig häromsistens. Så, någon dag senare, läste jag i Eva Bodfäldts blogg om att hon lärt Zakk att gå runt bord, stolar osv.
Nu ikväll blåser det en så rejäl nordostan att Kasper valde att gå bakom mig när vi gick i motvind på kvällspromenad. Inte heller jag tyckte det var direkt skönt, så promenaden blev kort.
Istället tänkte jag att jag fortsätter träningen med Evas metod. Och två pass senare går han runt en stol på golvet på kommandot Runt. 😀

Dessutom har jag de senaste dagarna tränat mer fasthållning av apportbocken, och han blir säkrare och säkrare på det. Det har sina fördelar med taskigt utomhusväder – jag får ändan ur och tränar vissa behövliga bitar inomhus istället.

Bitande nordan

Igår gick vi ytterligare en promenad på en annan del av Revinge hed. Hittade bland annat ett perfekt godisträd åt Kasper. Han har blivit riktigt duktig på att klättra i träd nu.

Idag var det en bitande nordanvind, så promenaderna har varit ganska korta här hemmavid. Har istället tränat kvarhållande av apportbock med omvänt lockande. Tror faktiskt att han har börjat fatta det nu – inte släppa förrän matte säger Tack eller klickar. Och nu klarar han till och med att sätta sig ner samtidigt som han fortfarande håller kvar apportbocken i munnen. Det där med killar och att göra två saker samtidigt…

Men det går klart framåt, ska köra det här momentet några gånger till.
Huset där vi bor med utsikt över nejden.
Vacker solitär på Revinge hed.

Belöna bakåt vid fritt följ

Det blir visst många inlägg idag…
Råkade läsa på Morten Egtvedts blogg om ”ostrategisk” belöningsplacering och jag undrar om inte det han skriver stämmer precis med det jag sysslat med den senaste tiden. Fast i mitt fall har det inte handlat om kryp, utan om fritt följ.
Jag har funnit att Kasper, när jag kör en strikt klickersk träningsmetod att gå fint/nära med eller utan koppel, gärna kommer in till min sida när han blir sugen på en godisbit och sedan snoozar sig ut däremellan. Inom klickerträning hävdar man ofta vikten av en god belöningsplacering, och i fallet fritt följ blir den då naturligt vid ens vänstra knä. Om man sen ska vänta tills hunden spontant går vid ens vänstra knä innan man belönar kan det lätt bli den jojoeffekt jag pratar om. Kasper går längst ut i kopplet, stannar och nosar på en fläck, jag hinner ifatt, Kasper kommer in vid sidan för att få en godis, drar sig ut igen på ny nosning. Lite överdrivet, men ungefär så.
Därför har jag haft svårt i just detta moment att träna rent klickerskt och tar gärna till en harkling, en mörk röst eller tar tag i hans bakhas för att markera att nu är du på väg att dra iväg igen, stanna här! Även detta blir i längden lite jobbigt. Jag vill ju hellre få en hund som naturligt går vid min sida utan att jag behöver bevaka den varje sekund.
Därför bestämde jag mig för att testa att belöna bakåt när han går vid min sida. Nån gång ibland positionsbelönar jag fortfarande, men ofta klickar jag och kastar nån halvmeter–meter bakåt medan jag själv fortsätter att gå framåt. Och jag har funnit att han är i höjd med mig oftare nu än tidigare. Inte perfekt än, men en klar förbättring.
Min tanke har varit att han har känt att han måste hålla koll på mig så att han inte missar en massa bakåtslängda godbitar, men som Morten skriver kan det ju också ha att göra med att det blir jobbigare att hela tiden behöva backa bakåt och leta efter godisen jämfört med hur enkelt det tidigare var att få maten serverad ur handen vid knäet direkt in i munnen.

Shejpa bakbenskontroll

Fick för mig att jag skulle shejpa lite bakbenskontroll idag när lillen inte tyckte det var lika kul att vara ute som matte. Jag pälsade på oss och gick ut i det fina vädret, fann mig tvingandes lillgrabben runt närmsta skolan, tröttnade och gick hem för att skotta lite istället. Kasper fick vara lös på tomten, men utnyttjade detta bara till att ledset stå i sitt täcke och titta utanför ytterdörren medan matte skottade fina gångar.
Inne var det dock kul att träna. Mitt mål är att försöka få honom att backa upp med bakbenen uppför trappsteg, men tänkte börja med något lägre. En bok.
Precis som jag befarat tyckte Kasper att boken var tasstarget. Framtass, dårå. När inte det gav utdelning hämtade han boken och bar den till mig. Eller puttade, mera. Sötnos. Bestämde mig då för att ta en lite tjockare och tyngre bok, som inte var lika lättförflyttad.
Han backar normalt riktigt skapligt rakt, men nu var han mycket medveten om hindret bakom sig och började backa snett, runt i halvcirkel, nästan. Gav ju inget, förstås. Frustrerad lade han sig ner och gjorde den finaste hakan i backen man kan tänka sig – något vi aldrig ens tränat. Var frestad att belöna för det, men nu var det ju inte det vi skulle träna…
Jag försökte smalna av backutrymmet i sidled så mycket det gick och lade ut tre lika höga böcker i bredd för att ge en större träffyta. När han nån gång råkade snudda en bok med ena bakbenet klickade jag, men fick honom inte att fatta vad det gick ut på.
Vi pausade en stund och sen började vi om i köket istället. Där är han van att backa, så jag gjorde fem vanliga backningar med belöning. Raka och fina, minst fem steg. Duktig pojke.
Jag utnyttjade sedan dammsugaren som ändå stod framme, tog röret och lade som en spärr mellan frys och köksskåp. Försökte få honom att backa mot det. Genast kom de sneda backningarna tillbaka. Jag satte dit två stolar som avsmalning. Sen körde jag nån slags kombo där jag varierade kommandot Backa med fri shejping. Nån gång gick vi ut på vanliga golvet igen och körde vanligt, rakt fint backande, så han inte skulle få för sig att alltid börja backa snett och runt. Var noggrann med att inte belöna det sneda, men fick därmed lite dålig belöningsfrekvens. Tyckte ändå det var bättre att han fick bli frustrerad än att jag skulle belöna nåt jag absolut inte vill ha.
Rätt var det var lossnade det lite. Han stod på andra sidan dammsugarröret, jag lockade honom till mig så han klev över det, och sen ställde jag mig i position och han backade något steg. Så fort han nuddade eller backade över med ena tassen klickade jag. Fick till närmare tio sådana mot slutet.
Då bytte vi och gick tillbaka upp till böckerna. Nu fick jag någon enstaka nuddning av baktassen, belöning. Sen gjorde han ett spontant kryp. Jag blev så glad över detta oväntade spontanbeteende att jag belönade det och sen bröt vi, gick in i sovrummet och tränade fem fina kryp med låg hand framför. Det var riktigt längesen vi tränade kryp, så det var oerhört kul att se hur fint det satt kvar. Efter dessa fem kryp gick vi tillbaka till böckerna än en gång, och nu hade det lossnat helt för honom! Varje gång såg jag hur han medvetet satte upp åtminstone en baktass på böckerna. Efter tio sådana fullträffar på raken slutade vi. Nu ligger han och sover på saken.
Nu är ju frågan hur vi går vidare. Lite mer träning på den här nivån, sen borde jag höja lite. Två böcker på varandra riskerar att göra det instabilt, då kanske han blir rädd. Det vill jag undvika. Får se om jag hittar nån tjockare bok, eller så får vi gå på trappsteg direkt. Undrar om han tycker ett öppet, men lägre, trappsteg är bättre eller sämre än ett täckt, men högre, trappsteg? Får väl testa mig fram.

Gnistrande vinterpromenad

Vi fick en hisnande vacker första dag på det nya året och tog en gnistrande vinterpromenad på golfbanan. Skaren varken bar eller brast, ens för en gårdshund, så vi höll oss till vägarna och promenerade bort till vackra Lindö gård.
Där fick vi sent omsider svaret på var den berner senner hör hemma som vi mötte mol allena på golfbanan förra vintern. Uppenbarligen bor den i någon av de gamla gula arbetarbostäder som ligger på Lindös marker.
Redan vid parkeringen träffade vi en gammal jack russelbekant från förra vinterns golfbaneturer och Kasper fick leka lite med honom. Sen kom en skidande husse med spaniel- eller möjligen kooikerhondjevalp, och medan jack russeln med tillhörande husse stannade för att leka med den fortsatte vi vår promenad med lös hund. Otroligt nog var det inga problem att få honom att hänga med oss istället för att leka med hundarna.
Runt Lindö kopplade jag honom, men han fick ändå nosa lite på den gamla berner sennerbekantingen. På tillbakavägen fick Kasper gå lös Nära, vilket fungerade riktigt bra. Tyvärr blev inga bilder på Kasper nåt att ha, men njut av de vackra vinterbilderna.

Gott nytt år!

En önskan om en ny skön sommar…

2009
I början av året fick vi en pensionär i familjen varpå jag bjöd honom till Napoli och vi klättrade upp på mäktiga Vesuvius. Framåt sommaren tog vi den utrotningshotade Saaben ner till Bourgogne för sex härliga avkopplande veckor och intensiva franskstudier. Kasper fick sin första etta i viltspår, men också sin första nolla; Eva och jag höll kurs i viltspår; och Kasper klarade sig bra i KM i rallylydnad.
2010
Året börjar med ett par månader i Skåne och sedan ser jag fram emot en avancerad klickertränarkurs som pågår hela året. Ett träningsläger med VaBK står också på schemat i maj. Kanske åker vi en vecka till Grekland, och sedan ser jag fram emot en svart skönhet i huset.
Kasper behöver få ordning på viltspårningen så han kan starta i öppen klass igen. Dessutom skulle det vara kul att testa en rallytävling i skarpt läge. Kasper behöver dessutom utvecklas till att bli en bra storebror.

Normal promenad

Dags för ny promenad. Oroade mig för att den skulle bli lika ovillig som den förra. Nädå, nu gick han fint vid min sida bort till tåget för att möta lillmatte.
Förklaringen kan vara att det nu bara är -5 grader och att han slapp täcket. Och förhoppningsvis att han börjar känna sig bättre i underredet. Det verkar gå bra att ha honom utan tratt, skönt att slippa det eländet.

Äldre inlägg Nyare inlägg