Utmed bondens väg har man skottat upp väldeliga snöhögar, som nu hårdnat till. Detta har givetvis Kasper uppmärksammat, och han tycker det är ett utmärkt ställe att hålla span från. En liten filmsnutt i ett försök att visa hur mycket snö vi har i Skåne…
http://www.youtube.com/watch?v=q4EvA_oY9ZQ&feature=autofb
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 30 av 66)
Det dök upp en inbjudan till rallytävling idag, nära oss till och med. Så jag funderar skarpt på att anmäla oss till den 8 maj. Det är DTBK som anordnar. Då har vi ett bra och görbart mål för vårträningen.
Och en liten ersättning för det läger som inte blev av.
Vill gärna få lite tips till apportträning inomhus.
Den senaste tiden har jag gjort så här:
Jag har två träapporter (plus lite annat apporteringsbart) som jag lägger ut klockan 11 och 13. Sedan ställer vi upp 3-4 meter bort klockan 6. Jag böjer mig ned, pekar mot den jag vill att han ska hämta, säger Apport. I början var han lite förvirrad och ville ta den jag lagt ut senast, men ju tydligare jag blivit med kropp och blick (har kommit på att det är bättre att kika på rätt apport än på honom), desto bättre har det gått. Nu tar han lätt rätt apport och kommer in och lämnar av. Någon gång ibland stannar han och tar nytt grepp, men på det hela taget (med mina oerfarna ögon) ser det bra ut. Inomhus kan jag inte få till ett längre avstånd med två apportbockar (åtminstone inte kl 11 och 13), dock kan man köra en bock på längre avstånd.
Nu skulle jag vilja få lite tips på hur man kan variera det här, göra det mer avancerat, fast fortfarande inomhus. Är det nåt som låter tokigt i era öron angående hur jag gjort får ni gärna dela med er av det också…
Dags för ett bildinlägg igen. Börjar med några suggestiva bilder där man riktigt känner hur vinden kan ta i och blåsa snödrivor över åkrarna.
Häromdagen besökte vi Bosjökloster strax utanför Höör. Visst ser Kasper ut som en riktig slottshund som bevakar ägorna?
Vi gick en promenad i parken och Kasper var bra ivrig att följa de harspår och andra intressanta dofter som det kryllade av i omgivningen. Han bangade inte ens för att ge sig ut i lössnön. Glad att vi hade flexi på honom. Några bilder som illustrerar hur han fick kämpa för att ta sig fram:
Det finns gott om småfågel här, inte bara de rovfåglar jag pratat om tidigare. Rolf lyckades fånga en rödhake.
När jag tog Kasper på sista kissningen igår kväll råkade vi ut för något ovanligt. Jag hade pannlampan på mig i vanlig ordning och rätt var det var lyste strålen tillräckligt högt för att se ett par vingar som flaxade mellan träden. I mörkret! Klockan var väl runt halv tio eller så.
Jag försökte följa vingslagen, men rätt var det var upphörde de. Jag lyste upp bland träden och rätt var det var fick jag se dem. De gula ögonen.
Jag hade överraskat en uggla!
Jag vet inte om jag nånsin tidigare i mitt liv sett en livs levande uggla utanför fångenskap. Respektingivande.
Så respektingivande att jag plötsligt kände att jag gick omkring med en vit-och-brun-fläckig stek i andra änden av kopplet. Antagligen är Kasper för stor för rovdjuret, men jag kände att jag inte ville chansa, utan vi vände och kortade ned kvällsrundan något.
I nuläget går vi mest på bondens hårt och fint upplogade väg på våra promenader. För att liva upp promenaden lite lekte vi imorse med den repleksak jag brukar ha i fickan. Den är kul både till kamp, apportering och allmänt bus. Jag gjorde några kast av den så långt flexit räcker (vågar inte släppa honom här) och han tyckte det var himla kul att hämta in den. Men så lyckades jag få till ett snett kast som plumsade rakt ner i djupsnön på fältet bredvid. Inte så långt bort, bara ett par meter från vägen, men helt osynlig var den, bortsett från hålet den lämnat efter sig i snön.
–Apport! sade jag optimistiskt. Tänkte att man kan ju chansa. Hade inte så stor lust att plumsa dit själv och blöta ner jeansen.
Kasper satte av och stannade på rätt ställe. Han fick tag i repänden som låg rätt ytligt. Men sen tog det stopp. Den benformade gummigrejen hade uppenbarligen satt sig hårt fast i snön, antagligen på tvären.
Jag hejade för allt vad jag var värd, rädd att han skulle tröttna och ge upp:
–Jaa! Duktigt! Heja på!
Och han högg i för allt var han var värd. Jag såg hur han spände alla musklerna i hela kroppen, lutade sig bakåt och bara droooog. Alla hans tio kilo hängde i repet. Och till slut gav snön med sig och släppte upp leksaken ur sitt grepp.
Mäkta stolt sprang Kasper tillbaka med leksaken i högsta hugg och fick både kamp och godis som belöning.
Så där duktig och idog har jag aldrig sett honom tidigare med nån dold apport. Han brukar ofta vara rätt snabb med att ge upp och istället ge sig ut på andra nosningar och upptåg. Är lite imponerad över honom, det var med hans mått mätt riktigt djupt där!
För den som gillar att kika på nyfödda gårdshundsvalpar så valpade Kaspers halvsyster igår natt. Resultat: tre hanar, en tik, plus en hane som inte klarade sig. Vi önskar H-kullen lycka till i världen.
Igår hade vi den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig! Först gick jag en långpromenad med Kasper, kom hem lyrisk och erbjöd mig att åka och hämta dem nånstans om husse och Kasper ville ut och gå. De fick gå så långt de mäktade med vinden i ryggen. Inte för att det blåste så mycket, men ändå. Det är skönt att gå och veta att man inte behöver tänka på att gå tillbaka. Så de satte av, gick via Harlösa kyrka och så plockade jag upp dem nere i byn. Kasper fick alltså dubbla långpromenader. Sen var han rätt nöjd den dagen.
Det var så fint att mina tankar gick mot barndomens spark. Har inte satt en fot på en på hur många år som helst, men nu skulle en spark verkligen göra sig på bondens lilla väg med Kasper dragandes framför. Tyvärr hör sparkar till sällsyntheterna i Skåne, så det får förbli en dröm. Några bilder iallafall för att visa hur vackert det var.
Vårt hus i bakgrunden.
Traktorkonst.
Oändliga vidder.
Här har husse lyckats fånga en av alla rovfåglar på bild.
De har ju varnat så inför den kommande stormen att man blir lite matt. Vädret är väl i allsin dar inte värre än förr? Folks vett verkar däremot vara det. Eller kanske snarare medias vett, som haussar upp allt till den milda grad. Iallafall kommer här några bilder från den vackra gårdagen före stormen:
Vacker liten bykyrka i strålande sol
Finaste Österlen
Siri har burrat upp sig på skrivbordet
Det gäller att ha koll på både djur och datautrustning
Det var mycket kika igår, från båda håll. Kasper nosade till och med lite under svansen på Siri, men när han blev för närgången väste hon sitt missnöje och jag fick köra bort honom.
Här kommer då den utlovade filmen. Vi har alltså börjat med att träna att backa upp på ganska låga böcker, sen höjt bokstapeln successivt. När bokhögen så var ungefär lika hög som ett trappsteg övergick jag till att försöka få honom att istället backa i trappan. Det tog ett tag innan han fattade att backa i trappa var samma sak som att backa uppför böcker, men när det väl lossnade så lossnade det rejält. Det här är tredje träningssessionen i trappa.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer