Hipp hurra för Kasper som idag fyller tre år! Och grattis till alla kullsyskon!
Kasper väckte oss tre inatt (igen!) och insisterade på att få gå ut. Båda gossarna lade därpå rejäla tvåor till mattes förnöjelse. Sen sov vi först till sex, då Lakrits vaknade. Jag gosade lite med handen ner i bädden, varpå vi kunde sova vidare till sju. Jippie!
Nu på morgonen ville Kasper inte ha någon frukost, men han är ändå pigg här ute i hagen. Han får alltså vänta med sitt födelsedagsgodis någon dag.
Igår var Kasper så pigg att han ville hänga med husse på cykeltur utmed sjön. De gick och strosade i kohagen, dessutom. Under tiden tränade jag koppelpåtagning och koppelpromenad med Lakrits. Påtagningen går allt bättre, med godis i andra handen, och koppelpromenaden skedde till övervägande del på vänster sida. Det var bara när vi promenerade i trädgårdens bortre del han flippade ur. Någon katt hade lagt helt oemotståndliga korvar där, och hans normala lyhördhet var totalt som bortblåst. Jag vet inte riktigt hur bestämd jag ska vara med den lille i ett sådant läge i och med att han inte varit här så länge än. Och dessutom vill jag ju att koppelträningen ska vara positiv, så jag var ganska snäll i mitt bortmotande. Får ta en funderare på det där, det blir något vi får träna separat.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 24 av 66)
Kasper verkar må bättre. Inatt hördes spygulpanden uppifrån hans sovställe, men det kom inget. Det blev alltså uppstigning inatt vid 3 också, men pga Kasper, inte Lakrits.
Han har ännu inte ätit något, men hade nu på morgonen energi nog att kasta sig ut ur buren som för tillfället dög (!) och vrålskälla på några bråkande hundar som gick förbi. Efter detta stordåd passade det även att leka bus med lillebror tills matte sade ifrån. Skönt att se att han piggat på sig.
Nu sover de sött i mitt arbetsrum.
Några fler bilder från häromdagen:
Kasper känns lite hängig idag. I morse var det diarré, sen har han hellre sovit än lekt och han har med nöd och näppe tagit godisar. Hm.
Dock fick Kasper och jag lite kort, men fin, morgonträning då jag tränade fotgående med ögonkontakt. I början var det synkroniserad dans à la min vänsterfot fram – hans huvud ned – min vänsterfot fram – hans huvud ned, men när inte det gav någon utdelning behöll han blicken på mig när jag satte fram vänsterfoten. Klick. Sedan gick det snabbt att gå flera steg med bibehållen blick. Vi måste försöka träna detta kontinuerligt nu ett tag, så grejar det sig nog.
Har vägt bägge jyckarna i sele och väskvåg. Fick det till (inkl selar)
Lakrits 6,15 kg
Kasper 10,00 kg
Kan nog stämma rätt bra, får väl räkna bort ett hekto eller två för selarna.
Husse tog Kasper på kort promenad och då passade jag på att träna lite med Lakrits inne i köket.
Vi började med omvänt lockande vid kontakt – jag vill ju få bort det intensiva grävandet efter godis i min hand. Han har nu blivit riktigt duktig på det och klarade 5/5.
Eva Bodfäldt har skrivit en del om Stolpen, så det provade vi härnäst. Så här skriver Eva att hon börjar med detta moment:
Jag börjar med att sätta ned min knutna hand intill hans vänstra kind och ge honom en godbit när han står snett framför mig. Nästa kriterium är att minsta lilla böjning i nacken till vänster belönas med klick och godbit (ges eller kastas snett bakåt vänster). Armen ska vara helt stilla så att det är hunden som rör sig runt den knutna näven. Du ska inte röra på handen (tänk stolpe ned i marken).
Det var lite svårt att få till en knuten hand intill hans vänstra kind. Som med koppelgåendet tänker han höger istället för vänster :), eller gärna nosen rakt på handen. Eftersom vi just (det var nog en taktikmiss från min sida) tränat stadga var han inte på handen särskilt mycket, utan stod mest med nosen mot. Jag klickade någon anings halsböjning, men kände att vi var fel ute, så jag slutade med denna övning.
Eftersom han gärna ville köra nosen mot näven bytte jag taktik och började träna handtarget istället. Backade med öppen handflata och fick genast 5/5 fina noskontakter. Vilken naturbegåvning!
Vi avslutade med lite träning av koppelpåtagning. Frivilligt huvud genom öglan = klick och godis. Det gick skapligt, uppskattar det till 3/5. Vi får köra vidare med det tills det sitter till hundra.
Igår gjorde vi förresten lite träning av sele, bilåkande och skogsupptäckande i kombination. Selen går nu bra att ta på, särskilt om man använder tekniken godis på golvet som han har blicken fäst vid medan jag spänner runt halsen. Sen ett varsågod medan jag fortsätter fästa runt magen. Klart.
Rolf körde och jag satt bak i bilen med hundarna en kort sträcka till stenskogen. Det kom lite gnäll från Lakrits, men inte alls i närheten av det desperata ankljudet från i onsdags. Kasper är ju tyst i bilen, och det gjorde kanske sitt till. Så höll jag handen om bringan hela tiden.
Skogen var intressant. Vi gick inte alls långt, utan bara till en grillplats där vi (Rolf, jag och kopplad Kasper) bara satt en stund medan Lakrits fick fnula runt. Han kommer hela tiden på inkallning. En gång gick jag kanske tjugo meter bort och ställde mig bakom ett träd medan Lakrits var nere hos de andra. Jag ropade sedan på honom, halvt dold, och han kom på stört. Så roligt! Däremot verkar han inte alls ha fått igång nosen än. Tappar man en godis, eller slänger den ett par cm framför nosen på honom så har han inte en aning om vad som hänt. Han går på handen istället. Synintrycket, antar jag. Likadant om jag håller en godis i handen och för handen bakåt: normalt följer hunden med godishanden, men inte Lakrits. Han förblir stående. Hoppas att det bara är en utvecklingsfas.
Bilen hem gick minst lika bra som dit, om inte bättre. Lite gnäll, men tyst vid framkomsten (kortare än 2 km att köra).
Husse har fotat igen. Den här gången var det svåra ljusförhållanden, men några bra bilder blev det. Ett axplock:
Nu tycker jag att båda hundarna börjar vänja sig vd varandra. Det känns som att leken (oftast) börjar bli mer balanserad, åt båda hållen. Det är lätt hänt att man tror att det är Kasper som börjar, och som härjar för mycket. Men ibland när jag kallat upp honom på sängen i köket så märker jag att det är lillen nere på golvet som triggar. Han är genast där och retas och vill ha igång Kasper igen. När det blir väl intensivt gör jag en liten kort timeout och andhämtningspaus för båda, innan de släpps igång igen. Och ibland slutar de faktiskt av sig själva.
Jag märker också att Kasper mycket uppskattar att få en egen stund med matte. Han är hur bra och uppmärksam som helst när vi går på promenad. I morse passerade vi en grusplan och stannade och tränade lite. Ryggfickan är ju så bra att jag kan ha musmatta, leksaker och targetstick med mig utan att knappt märka av det. Började med lite frivilligt spring till musmattan på kanske fem meters avstånd. Sen körde jag lite targetstick där jag försöker få honom att gå mellan mina ben, slalom vartannat steg. Men jag är nog lite klumpig själv, har ingen bra teknik för hur jag ska flytta pinnen mellan varje steg jag tar framåt, vilket givetvis hämmar Kasper och sänker hans förståelse för vad vi ska göra. Nån som lyckats riktigt bra med detta moment och kan komma med något bra tips?
Sen körde jag apport några gånger med en gummileksak, varpå vi kampade lite om den och han fick springa och hämta på lek. Sen fick han gå lös hela vägen hem och gjorde det med den äran.
Nu på förmiddagen har jag provat ut en av Kaspers avlagda selar som faktiskt sitter bra på Lakrits. Det var väldans sprattligt att sätta på den, men när den väl var på så sprang han runt utan att vara det minsta irriterad av det konstiga på kroppen. Vi var ute på gräsmattan mot de andra husen och rätt var det var kom grannhunden Simba sättandes. Han är snart sju år, så deras lek var väsentligt lugnare än med Kasper. Men det känns bra att de har träffats och bekantat sig med varandra. Sedan kom flera grannar och nästa grannes katt. Människorna ville Lakrits gärna hälsa på, men katten och han stannade kanske fem meter ifrån varann och bara stod och tittade. Sen gick katten in till sig igen. Vi lär få se mer av den, men det är en rätt cool katt, så jag tror att de kommer att kunna hantera varann bra på gårdsplanen. Husse filmade en snutt av grannträffen med sin iphone, får se om jag kan få upp den filmen senare.
Igår kväll valde Lakrits Kaspers bädd igen medan Kasper ville sova vid mina ben under täcket. Vi började så, men efter nån timme eller två hoppade Kasper ner. Skönt, tyckte vi båda. Istället satte han sig vid grinden till trappan upp. ”Bra tänkt”, sade jag till honom och släppte upp honom. Där har han en gästsäng som han får sova i, och den valde han nu.
Lakrits och jag sov vidare till tre, då jag vaknade av att han hulkade. Jag tog ut honom till gräsmattan för att se om han skulle spy mer, men han bara kissade. Väl inne igen hittade jag inget i bädden, så antingen hade han redan hunnit äta upp det eller så var det bara ljud utan substans.
Vi sov till fyra då han vaknade igen. Ut och bajsa denna gång. Sen var det svårt att få honom att komma till ro igen, han ville leka eller komma upp till mig. Med trött vaggsång och hand nere i bädden löste det sig. Vaknade igen vid sex. Då gick vi ut i hagen, kissade och busade lite, sen sova igen. Jag passade på att hämta in tidningen, vilket innebar ca 20 sekunders ensamhetsträning. Gjorde samma igår, men då var Kasper med lillen. Inget gnäll när jag kom in igen, bra.
Efter nästa sovstund var det äntligen matdags. Fick Lakrits bestämma skulle han ätit långt tidigare. 🙂 Tog ner Kasper så han också fick frukost och sen rastades båda och lekte en kort stund.
Därefter fick de komma upp till husse medan jag fick en härlig och välbehövlig dusch. Tillbaka i sovrummet ligger Kasper under täcket, Lakrits bakom en klädstol och husse uppochned i sängen samtidigt som han försöker se vad lillen egentligen har för sig. Såg rätt kul ut!
Nu lite jobb en stund.
Mitt minne av Kasper som valp är ett helt annat, så jag var tvungen att kolla tillbaka i bloggen: jo då, han var bitigare och hade svårare att koppla av när han blev trött.
Första dygnet med Lakrits har förflutit mycket bra, måste jag säga. Två kissolyckor inne, varav den ena var ett litet misstag när han redan var på väg ut.
Inatt sov jag bara kanske en timme i taget, eftersom det blev lite fel med hundar och bäddar. Kasper valde först spontant den nyframställda buren, och då lät jag Lakrits ta Kaspers normala bädd. Han somnade på tio sekunder och när sen Kasper ångrade sig var det redan upptaget. Övergivet satt Kasper nedanför min säng, så jag lät honom hoppa upp och sova under täcket nere vid fötterna. Men han hoppade ur sängen säkert ett halvdussin gånger på natten, och sen upp igen, vilket gjorde sömnen lite halvdan. Det var alltså Kasper snarare än Lakrits som gjorde att jag sov lite dåligt i natt. Lakrits var ute och kissade och bajsade vid tretiden, sen sov vi till halv sju. Drack en morgonlatte i hundhagen, och sen när de lekt av sig lite blev det lite sovmorgon för oss alla tre.
Hundleken var vildare igår än idag, och det var faktiskt inte förrän på eftermiddagen som de egentligen lekte ordentligt igen.
Kasper och jag gick en träningspromenad på förmiddagen medan Lakrits fick vara hemma med familjen. Jag tror faktiskt att Kasper uppskattade den ensamstunden med sin matte. Några gånger när jag suttit och gosat med Lakrits i famnen tycker jag mig ha märkt lite svartsjuketendenser från Kaspers sida. Då vill han gärna ha igång lillbrorsan på en vild öronbitlek, och det tror jag är bara för att få bort Lakrits från mig. Jag kan ju övertolka det hela, förstås.
Lakrits har annars hittills haft otroligt lätt att koppla av. När han blir trött så märker man det tydligt, och plockar jag bara undan Kasper då så att inte han stör, så somnar han inom tio sekunder.
Han är också väldigt lyhörd för när man ropar på honom och har nog börjat lystra till sitt namn redan. Jag har börjat klicka in honom, och nu efter tre korta pass tycker jag att han reagerar märkbart på klickljudet.
Han är mycket ivrig att ta godiset, så jag har börjat öva lite med knuten näve för att få honom att vänta tills han får godiset i öppen hand. Där har vi en hel del att jobba med.
Knuten hand tills han slutar gnaga/slicka/krafsa efter godiset är en svår uppgift för lille herrn.
Den medföljande visselpipan har jag använt till matserveringen. Då har bägge hundarna kommit springande, så Kasper har belönats runt hörnet med en godisbit medan lillen fått sin matskål.
Urtjusigt porträtt av unge herrn. Snacka att han har fokus på matte!
Samtliga bilder ovan är tagna av duktiga husse.
Jag har nu lagt upp en liten filmsnutt där Kasper och Lakrits leker, tagen i eftermiddags.
Allt är väl här, även om det varit lite svårt för Kasper att förstå att lillen behöver sova ibland. Lakrits lät som en anka hela vägen hem, bortsett från Rotebroleden, som han av någon anledning tyckte bättre om. Vi missade tyvärr att få med oss snuttefilten hem. Det får gå ändå.
Han har kissat ute tre-fyra gånger och bajsat med. Har till och med provlegat buren. 😉
Efter lite sömn och mat så har de lugnat ner sig lite, det är inte lika intensivt längre. Nu på kvällen brukar visst Guinness ge di, för Lakrits är på Kasper och försöker få lite mjölk. Uppskattas inte helt och hållet.
Kasper har nog stundvis känt sig lite avundsjuk, ville inte ligga med i tevesoffan nån längre stund, till exempel. Lakrits däremot sov sig fint igenom sista avsnittet av Greys. Jag är inte säker på att Kasper riktigt har bestämt dig för hur han ska hantera leksaks- och benfrågan. Just nu har Lakrits tagit en liten godistandborstbit och gnager förtjust på den. Kasper kikar avvaktande på det hela.
Jag har hunnit köra ett mini-inklickningspass i hagen. Än har Lakrits inte riktigt förstått att klick = godis, men att vänstra fickan innehåller godis, det har han snappat redan. Mycket fin kontakt och uppmärksamhet får jag redan. Vi kör vidare med nåt nytt litet pass imorgon.
Husse har tagit några bra bilder, men de får dröja tills imorgon, orkar inte ta tag i dem just nu.
Igår åkte vi till klubben, Kasper och jag, för vi skulle få besök från brandförsvaret. Ytterligare några från klubben slöt upp och vi hade en trevlig pratstund med brandmannen. Sedan gick vi en promenad och Kasper fick lekchans med en aussie och en spansk blandras. I början föredrog han att dra som ett vässat spjut rakt ut på flygfältet, men kom snabbt och fint på min invissling. Efter kanske halva sträckan började plötsligt aussien bli lite intressant att leka med. Som tur var var det ömsesidigt och de lattjade en stund. Den spanska blandrasen gick mest som Ferdinand och luktade på alla blommorna.
Idag tog jag honom på en kortare, lugn cykeltur och inspekterade byggandet i Vallentuna centrum. Allt fler hus smälls upp, och allt mindre grönområden blir kvar. Nu ligger han mest och sover. Undrar om han känner av att det ska bli en förändring imorgon?
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer