Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 22 av 66)

Härligt trötta hundar

Idag var vi på trevligt besök hos Tina mitt i skogen i djupaste Sörmland. Hundarna kunde springa fritt utan risk för bilväg i närheten. Så härligt att kunna tillåta det. Jag var lite orolig att Kasper skulle ta sig för stora friheter, men han tog visserligen några stora lovar, hittade dypöl och så, men mestadels var han hos oss. Att leka med store Freddie var riktigt kul, det var roligt att se dem jaga runt tillsammans. De lekte bra ihop, förutom när sonen i huset kastade frisbee. Freddie kontrollerade ju situationen med både fart och grepprecision, medan Kasper följde efter som en trogen vante. Sen ville Kasper också greppa frisbeen, men då sade Freddie ifrån. Där gick gränsen. 🙂
Sabina vande sig vid de båda gästerna och muttrade ytterst lite. Lakrits både lekte lite med de andra hundarna och kunde slappna av med en pinne eller ett ben. Härligt att se.
Vi åkte och badade och man kan inte annat än förundras över hur väl labradorerna utnyttjar sina svansar i vattnet. Lakrits simmade lite igen, pep lite efter mig, men satt också tyst en del och bara tittade från strandkanten.
Båda hundarna var tysta och fina i bilen, både dit och hem.

Vaccinering

Nu är båda nyvaccinerade.
Jag valde att börja med Lakrits eftersom jag vet sedan tidigare att Kasper inte gillar veterinärer och sprutor. En dålig upplevelse redan som liten har medfört detta.

Jag lade en köttbullshög på bordet och hivade sedan upp hunden. Veterinären började med att känna igenom honom och han fick en bit köttbulle då och då. Allt var okej, inklusive hjärtljud. Sprutan bekom honom inte alls och han fick sätta i sig resten av köttbullsbitarna innan jag bytte hund och lade upp en ny hög godis.

Besiktningen gick bra ända tills stetoskopet nuddade vid magen. Morr! Jag sade direkt att sätt gärna på munkorg, för jag vet att han har en dålig erfarenhet av veterinärer. Vi gjorde så och sedan tog hon sprutan innan hon återgick till stetoskopet. Sprutan bekom honom inte alls, förvånansvärt nog, medan stetoskopet fortfarande var läskigt. Men köttbullsbitarna gjorde nog ändå upplevelsen lite behagligare.

Jag vägde bägge också, inklusive både sele och koppel. Lakrits har ökat till 9,8 kg. Samma som Kasper, sade jag. Men sen satte jag Kasper på vågen och fick en liten överraskning: 10,3 kg!
Samma som Kasper borde väga, tillade jag, och insåg att nu måste det till en liten diet. Han får ju inte lika mycket motion nu, dels på grund av värmen och dels på grund av att jag inte vill lämna Lakrits ensam så långa stunder i stöten. Veterinären tyckte också att jag skulle skära ned lite på kosten så länge. Jag får riva lite morötter och blanda i, så han får lite mer bukfylla ändå.

Vaccinering

Nu är båda nyvaccinerade.
Jag valde att börja med Lakrits eftersom jag vet sedan tidigare att Kasper inte gillar veterinärer och sprutor. En dåligt upplevelse redan som liten har medfört detta.

Jag lade en köttbullshög på bordet och hivade sedan upp hunden. Veterinären började med att känna igenom honom och han fick en bit köttbulle då och då. Allt var okej, inklusive hjärtljud. Sprutan bekom honom inte alls och han fick sätta i sig resten av köttbullsbitarna innan jag bytte hund och lade upp en ny hög godis.

Besiktningen gick bra ända tills stetoskopet nuddade vid magen. Morr! Jag sade direkt att sätt gärna på munkorg, för jag vet att han har en dålig erfarenhet av veterinärer. Vi gjorde så och sedan tog hon sprutan innan hon återgick till stetoskopet. Sprutan bekom honom inte alls, förvånansvärt nog, medan stetoskopet fortfarande var läskigt. Men köttbullsbitarna gjorde nog ändå upplevelsen lite behagligare.

Jag vägde bägge också, inklusive både sele och koppel. Lakrits har ökat till 9,8 kg. Samma som Kasper, sade jag. Men sen satte jag Kasper på vågen och fick en liten överraskning: 10,3 kg!
Samma som Kasper borde väga, tillade jag, och insåg att nu måste det till en liten diet. Han får ju inte lika mycket motion nu, dels på grund av värmen och dels på grund av att jag inte vill lämna Lakrits ensam så långa stunder i stöten. Veterinären tyckte också att jag skulle skära ned lite på kosten så länge. Jag får riva lite morötter och blanda i, så han får lite mer bukfylla ändå.

Morgonlek och cykling

Igår kväll lämnade jag en Kasper och en liten labbevalp i köket. I morse kom jag ner till en Kasper och en hoppig unghund. Gulp! Hur gick det till?
Det kändes och såg ut som om Lakrits vuxit minst en månad i ålder bara över natten. Är det för att han gått från 12 veckor till 12 och en dag? Helt plötsligt var han hoppig och skuttig och mer slyngelaktig i sina rörelser, inte det där lilla valpiga, om ni förstår skillnaden.
Jag vet inte om det var därför, men Kasper var måttligt road av att leka med skuttjerkan i hagen nu på morgonen. Eftersom vädret var rätt medgörligt, varmt och soligt men lite fläktande, bestämde jag mig för att låta Kasper få en cykeltur.
Men först måste ju hoppis få ut lite av sin energi. Vi gick ut på gräsmattan bara han och jag och de av honom utvalda leksakerna och så tränade vi lek. Det gick faktiskt över förväntan, tre leksaker av fyra lekte han med. Fotbollsgrejen var minst intressant idag. De mjuka gick bäst, och jag fick till riktiga gripanden och i princip lite dragkamp. Inte som med Kasper ännu, men stora steg framåt. Ingen godisbelöning, bara beröm och klapp efteråt. Efter detta tog vi en kort liten koppelpromenad. Idag blev det ganska många stopp för att han ville skynda snabbare än jag, men med hjälp av Stolpen får jag snabbt in honom rätt igen. Att gå fint vid promenad är nog inget jag får ta för givet, det kommer säkert att ändras allt eftersom han blir äldre och slyngligare. Ju mer vi tränat det dessförinnan, desto bättre grund har vi att stå på, känns det som.
Sedan fick Lakrits gå in och Kasper komma ut. Vi cyklade utmed sjön, en jättemysig tur som jag gärna förlängt lite om bara inte Lakrits väntat själv hemma. Men cirka tre km i skapligt tempo blev det.
Det blir nog varmt idag med, så detta var en bra start på morgonen.

Targetträning

Det är kul att träna olika targets med Lakrits. han har verkligen börjat förstå konceptet nu, och idag gjorde han en del mycket medvetna tassrörelser på musmattan. Men sen rätt var det är så liksom glömmer han bort vad vi håller på med och bara sätter sig ned och tittar på mig. Och undrar varför det inte kommer nån godis. 🙂
Jag avvaktar och rätt var det är kikar han omkring sig, ser musmattan och skyndar dit. Sååå gulligt!
Har provat några gånger att utmana båda samtidigt. Den som hinner nosa först på targetpinnen får godiset. Här tror jag inte Lakrits riktigt har fattat konceptet, men det får definitivt Kasper att bli snabbare. 🙂

Utflykt till Norrtälje

Vi gjorde en utflykt till Norrtälje idag. Dottern fick övningsköra hela vägen, inklusive motorvägsdelen. Duktigt!
Vi badade i Erken, men den här gången ville Lakrits inte simma utan nöjde sig med magdjup. Han tyckte att det var kul att få utforska en ny trädgård.

Kasper brukar sällan bära omkring på pinnar, iallafall inte nån längre stund. Men när nu Lakrits gjorde det högg Kasper in på andra sidan och så gick de där så fint med samma pinne i munnarna. Gulligt.

Mätte Lakrits med en tumstock och får det till 35 cm, dvs. samma höjd som Kasper. Imorgon ska vi ju till veterinären, så då ska jag passa på att väga dem på en bra våg. Skulle nästan tro att han är ifatt storebrorsan där också.

Simpremiär!

Vi tog oss till hund- och hästbadet i Svinninge nu på kvällen, och ta mej sjutton om inte lillen började simma helt spontant när bottnen tog slut. Några meter till mej och några meter till Sara, vid flera tillfällen. Han är hur duktig som helst. Verkade inte tycka det var konstigt alls.
Detta var hans tredje badtillfälle någonsin.
Däremot pep han igen när jag försvann utåt djupt vatten och dessutom doppade huvudet. Att Sara var där som stöd hjälpte inte, tyvärr. Även Kasper blev orolig när matte försvann så där, men lugnade sig när jag pratade med honom med lugnaste rösten.
Superskön stund hade vi, välbehövligt efter dagens hetta.

Slöar mest

Nu har det blivit så varmt även på nätterna att det inte går att göra så mycket. Mer än det man måste då.
Hundarna leker lite i hagen på morgonen, sen tar de det lugnt mest hela dagen, och så går vi en promenad på kvällen. Kasper får väl lite mer än så, men inte mycket, faktiskt.
Något lite småtränande inne kan det bli också. Och lite bentuggande.
I söndags for vi till sjön och badade. Lakrits var i till magen, lite djupare än sist, och när jag simmade mot honom upp på den sluttande klipphällen kom han mot mig. Jag stöttade honom under bröstet så han kunde hoppa upp i famnen i det kanske knähöga vattnet. Så satt vi där och myste ett tag. Det slutade med att hela han var blöt. Rätt skönt, tror jag. Att det sen var väldans svårt att ta sig upp från denna sluttande klipphäll är en helt annan historia.
Även strandlivet var kul, tyckte hundarna. Pinnar och äppelkart (!) att tugga på och rulla omkring. Och rädda när de åkte ner i vattnet. Och lite grävande, så klart. Sen fick jag Lakrits att koppla av och sova lite. Kasper skällde lite när någon båt oförhappandes passerade nära vår strand.
Några av bilderna har redan publicerats på fejan, men här kommer de något bearbetade.


Igår bokade jag tid för vaccination. Onsdagen var fullbokad, men på torsdag vaccineras både Lakrits och Kasper. Det var i princip dags för Kasper ändå, så lika bra att ta båda samtidigt.

Vet inte hur vanligt det är att jaktlabbar tävlar agility, men en av Thorsvikennelns avkommor gör just det. På kennelwebben finns det ett par fina filmsnuttar som visar hur duktiga de är (Senaste nytt, 11/7).

Cykeltur och ensamhetsträning

Kan rapportera att denna natt gick lika bra som gårdagens. Är så nöjd över lillen, han har klarat sig från midnatt till närmare sju.
Efter lite frukost och lek bestämde jag mig för att ta Kasper på en morgoncykling innan det blev för varmt. Jag bedömde att Lakrits var ganska trött och förhoppningsvis skulle kunna klara att vara ensam en liten stund.
Kasper och jag tog en runda på drygt 4 km och träffade många morgonrastande hundar på vägen. Han var dock cool vid varenda möte och bara sprang på koncentrerat. Enda gången han reagerade var när vi blev omcyklade av två cyklister, då ville han gärna hänga på dem. 🙂
När vi kom hem låg Lakrits fint och väntade vid skohyllan. Inget söndertuggat vad jag kunde se, inga pölar heller. Och tyst var det. Min fina lilla hund!

Genombrott!

För första gången sen Lakrits kom hem har jag sovit i min egen säng!
Igår reste Rolf bort, så jag är solo hemma med hundarna. Sara dyker upp nån gång ibland, hon är en bra backup.
Natten till igår märkte jag att det var jag som vaknade vid fyrasnåret, inte Lakrits. När jag gick upp hängde såklart han på, och han fick en snabbkiss ute. Jag insåg att det nog var den knirkande (inte puttrande!) sängen som jag vrider mig rätt mycket i för att den är rätt tuff mot ryggen som gör att han fortfarande vaknar flera gånger på natten, inte hans blåsa.
Nu när jag inte hade några andra personer hemma som kan störa nynattade vovvar tänkte jag att jag provar att gå upp (galler för trappan både uppåt och nedåt så de måste hållas i köket), sitter vid datorn en liten stund, klär av mig och lyssnar av läget. Är det lugnt så lägger jag mig däruppe. Sängen nere utnyttjades av Kasper, vilket var rätt bra: viss distans för att inte locka till lek, men samtidigt närhet till Lakrits.
Jag hörde ytterst lite ynk nerifrån och släckte lamporna successivt på övervåningen. Till slut var det bara sovrummets lampa som lyste genom den öppna dörren. Tyst. Jag släckte och gick och lade mig. Skönt med egen säng igen!
Jag vaknade inte förrän 06.30 – av mig själv, inte av hundarna. Bäst att stiga upp meddetsamma och kolla av läget där nere. Några pölar?
Hundarna vaknade direkt av mina rörelser, och välkomnade mig som den försvunne atlantfararen. Jag släppte omedelbart ut Lakrits på en morgonkiss. Inget inne! Det här är verkligen ett genombrott!
Jag tror det var bra att börja nu, med huset tomt på andra. Då har jag full koll på miljön, hundarna kan få det lugnt när de behöver det, inget ljud som plötsligt väcker dem så vi får börja om från början igen.
På hundmatssidan har vi också gjort genombrott, men inte lika plötsligt. Det har mer kommit smygande, lite successivt. Jag började ju omedelbart när Lakrits kom hem att kräva ögonkontakt innan han fick matskålen. Sitta gjorde han spontant, det kanske han lärt sig på kenneln?
Sen har jag i små steg nått fram till att jag sätter ner skålen framför honom och han fortsätter att titta på mig tills han får ett varsågod. Där är vi nu uppe i ett par sekunders väntan. Jättebra!
Kasper kan ju vänta hur länge som helst på ett varsågod. Jag kan gå på toa, ta mig en kaffe, göra vad som helst utan att han tjuvar vid matskålen. Det är en kanonegenskap som vi har brukat ägna åt att träna på lite smågrejer på morgonkvisten innan han får sin frukost. Det har blivit omöjligt nu med den lille matmissilen i huset.
I början när Kasper skulle äta sin mat fick jag hålla Lakrits i famnen för att Kasper skulle få vara ifred. Sedan räckte det med att på golvet hålla honom över bringan. På senare tid har jag kunnat resa mig upp och bara stå emellan dem med järnkoll på Lakrits. Nu kan båda sitta framför mig, och så säger jag ”Kasper, varsågod!”. Problemet där är att Kasper är så vältränad (i köket! ute i andra miljöer kan han minsann tjuva) att inte tjuva på något annat än ett rent ”Varsågod” att jag fått lite svårt att få honom att förstå att han faktiskt får ta maten, samtidigt som mitt kroppsspråk tydligt (för Lakrits skull) visar att nån mattagning minsann inte är tillåten. Nåja, hellre ett problem åt det hållet än åt det andra… Lakrits sitter kvar och väntar, lägger sig ibland ner (måste försöka ha en klicker tillgänglig då, har missat det hittills) och vet nu att han inte får gå fram till Kasper medan han äter. Nu senast fick jag till och med honom att vända sig bort och börja göra andra saker!
Efter hundarnas frukost hämtade jag tidningen och gjorde mig en latte och gick och satte mig i solen i hagen medan hundarna fick leka av sig lite. Därefter fick Kasper en egen träningspromenad av det kortare slaget. Vill ännu inte lämna Lakrits så länge, men nån kvart går faktiskt bra. Han ligger vid skohyllan när man kommer tillbaka, så det är nog bra att ha lite koll på vilka skor man lämnat framme innan man går ut. 🙂

Äldre inlägg Nyare inlägg