Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 19 av 66)
Idag följde vi med Eva och Tosca på skogstur. Alla tre hundarna rejsade i skogen och hade riktigt roligt.
På plussidan kan noteras att inkallningarna satt som en smäck. Särskilt nöjd är jag när det kom en joggare och både Kasper och Lakrits kom som spjut till mig så mannen kunde springa förbi utan att tappa tempo.
På den negativa sidan har vi att Lakrits lät en del emellanåt ute i skogen.
Det var dock andra gången på kort tid som vi passivitetstränade en stund i bilen efter att ha stannat motorn. Bara satt kvar och lyssnade på radion. Lakrits pip tystnade ganska fort idag. Igår lät han betydligt längre.
Idag var det marknadsdag i Vallentuna. Jag tog båda hundarna och promenerade dit. Insåg från början att det blir ju svettigt, men båda kan behöva passivitetstränas och miljötränas, så varför inte. Vi gick först förbi alla stånd för att kolla på utbudet. Intressantast var stenugnsbageriet (avstod) och Lövsta gård som sålde små fina dessertostar (köpte en på komjölk à 76 kr). Sen fanns det (nytt för i år, tror jag) en food court där man sålde thaimat bland annat. Men lunch hade jag redan ätit, annars hade ju det funkat trots hundarna i och med att det var utomhus. Hundarna hittade mycket fler intressanta saker än jag och det var lättare sagt än gjort att avhålla dem från att nosa, nosa och nosa. Det var väl för mycket begärt så mycket matrester som tappats i hela centrumpassagen.
Efter rundkollen återvände vi till torget där Novaungdomar skulle börja spela musik, hittade en ledig parkbänk och slog oss ned. Flera ville klappa men fick nobben. Pratade också med flera som förstod när jag förklarade att jag passivitetstränade och ville att hundarna skulle kunna koppla av i en stökig miljö. Hur gick det då? De kopplade inte av så mycket att de lade sig ner och bara struntade i allt, men de satt lugnt långa stunder trots förbipasserande på mycket nära håll (ibland undrade jag om nån svans skulle bli manglad). Jag gav godis när de var lugna och fina. Lakrits var helt tyst, och Kasper började gnälla först på slutet, antagligen för att han tyckte det började bli jobbigt. Totalt sett är jag mycket nöjd.
Väl hemma spelade vi lite fotboll inne i köket. Reglerna:
Vi har svarta laget och fläckiga laget. Jag är målvakt. Det lag som inte har bollen spelar i försvaret. När bollinnehavaren lyckas ta sig förbi försvararen fram till målvakten blir det Mååål! Väldigt poppis.
Tog båda hundarna och gick rundan via stenskogen och dagisskogen. Det är första gången jag gått hela den med Lakrits. Dels för att den känts på gränsen för lång (runt timmen, beroende på vad man hittar på längs vägen) och dels för att den innebär en rätt lång transportsträcka längs villagator, vilket kräver uppkopplade hundar.
Men nu börjar koppelgående med bägge samtidigt gå så pass bra att jag kände att jag pallade med den rundan, som är så trevlig för övrigt. Och Lakrits är ju i princip 5 månader så han orkar mer nu.
Vi tog det lugnt och han fick gå lös de sträckor det var möjligt. Även Kasper fick gå lös bitvis. Jag hittade en trestammad björk som jag gjorde till godisträd. Poppis som vanligt, och roligt att se hur de insåg att det fanns flera stammar att leta kring.
Några visselpipsinkallningar dessutom. Gick utmärkt. Båda kommer som ett skott. Är det någon av hundarna som är sen eller som inte går tillräckligt fint vid min sida belönar jag för övrigt bara den ena. Har märkt att det ökar uppmärksamhetsgraden hos den andra, så nästa gång brukar båda ha kvalat in för belöning.
Vid skolan var det mängder av barn ute och flera flickor kom fram och frågade om de fick klappa. Jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle att träna att inte bry sig om folk, så jag sade att nej, tyvärr jag tränar med hundarna och då får man inte klappa dem.
Imorgon ska jag och Lakrits vara i VaBK:s utställningssekretariat hela dagen, så det fick bli långpromenad idag. Jag valde issjön som är ett trevligt ställe att släppa hundarna på, man kan kolla lite på svampläget (plockade bara ett fåtal) och det finns stuga och bänkar att fika vid. Samt att man har en fin utsikt över den spegelblanka sjön. En lisa för själen.
Husse har ju tagit den stora kameran till Grekland så jag fick nöja mig med den lilla plus den fasta 50-optiken.
Bilder blev det ändå, har haft fullt sjå att välja. Lägger upp några här med ett bildspel för den som vill se fler.
Vi träffade en jämngammal brun labbevalp i skogen. Tyvärr inga bilder på när de leker, för ett 50-optik har sina begränsningar. Men ett tag var även Lakrits brun, och det finns det bild på.
Sen hittade vi en piedestal i skogen som jag inte kunde låta bli att utnyttja.
Jag upptäckte att halva stora bryggan har sjunkit under vatten. Boysen vågade sig ut, men inte jag.
På tillbakavägen gjorde jag ett godisträd åt dem. Alltid lika uppskattat.
Vill du se fler bilder? Ligger här.
… men husse tog lite bilder på de besökande små syskonbarnen när de var här för ett par veckor sedan. Sen har jag inte sett skymten av de bilderna – förrän jag nu vittjade ett minneskort i en av kamerorna. C-texten blev ju fel när jag exporterade från Lightroom, men är man i Grekland och inte kan försvara sina intressen, så … (de är alltså tagna av Rolf och ingen annan)
Vi lekte lite i morse alla tre tillsammans.
Kasper vill ju gärna springa på bollen, och det utnyttjade jag till en lagom konkurrens. Efter ett par gånger då båda fick springa på bollen lät jag Kasper sitta hos mig medan Lakrits fick en egen chans.
Och jag kan bara säga att bollen blir roligare och roligare! Iallafall inne i köket.
Därefter fick Lakrits ett bad då han rullat sig i något ogreppbart. Det är andra gången jag badar honom, och han står stilla och fin, precis som Kasper.
Efter det tränade vi Snujjen, och det går riktigt bra med kort targetpinne till Lakrits även i rörelse. Kasper har ju emellanåt haft problem vid klockan 10, särskilt om vi rör oss framåt. Stillastående funkar mycket bättre. Men idag tyckte jag att jag fick till det riktigt bra. Lät även båda få köra tillsammans några gånger och konkurrera om Snujjen. Lite lätt rörigt vid min vänstra sida, men kul.
Medan jag läste tidningen vid köksbordet började herrarna leka själva med bollen. När de kom till mig tog jag emot och kastade ut ett par gånger. Kasper är smidigast och snabbast framme vid bollen, men sen är Lakrits där och norpar den och var den som oftast kom tillbaka med bollen. Det där gillade jag verkligen!
Det är första gången jag ser att jag verkligen har köpt en retriever. Han kanske är på väg att blomma upp nu.
Idag hade vi andra tillfället av fortsättningskursen i rally och vädret var med oss även denna gång.
Anette hade gjort i ordning två småbanor där man kunde välja om man ville köra nybörjarklass eller fortsättningsklass och vissa skyltar därmed var dubblerade beroende på vad man valt.
Vi lägger banan.
Jag ville träna nya moment, så jag valde fortsättningsklass. Vårt stora problem nosandet kan man ju träna oavsett vilka skyltar man kör.
Husse var med och fotade lite i början. Bilderna visar mig och Kasper under första omgången då jag körde med släpande koppel. Senare tog jag bort kopplet och körde utan, men det finns det inga bilder på.
Start – Kasper tittar åt helt fel håll.
Här går han fint utan att nosa.
Jag tror att detta är momentet Sitt – Stå – Gå runt.
Det var svårt att stå still under rundningen, och vi tränade det mycket separat sedan.
Det var svårt att stå still under rundningen, och vi tränade det mycket separat sedan.
Mr Snoozer i farten. Det här är min anti-målbild.
Jag visar honom in i frontläge framför mig.
Nuförtiden måste man stå still med fötterna, inget hjälpande extrasteg framåt.
Nuförtiden måste man stå still med fötterna, inget hjälpande extrasteg framåt.
Kasper sitter med fint fokus på mig inför backandet.
Jag visar honom hur vi ska backa 1–2–3 steg.
Sitt omedelbart efter högersväng är en av de nya skyltarna i forts.klass.
Här ska Kasper gå runt bakom mig och komma in i utgångsposition.
Det blir lite trassligt kring fötterna när man kör med släpande koppel på det här momentet.
Det blir lite trassligt kring fötterna när man kör med släpande koppel på det här momentet.
Antagligen säger Anette åt mig något eftersom vi kikar åt helt olika håll.
Här går Kasper jättefint. Överhuvud taget hade vi mycket mindre nosande idag än i torsdags.
Jag försöker mig på Snurren, ett nytt moment i forts.klass.
Kasper ska svänga ut vänster och snurra ett varv medan vi fortsätter gå framåt.
Står vi still funkar det skapligt, men vi måste träna mer på Snurren under gång.
Helena påpekade klokt att mitt Rrrr (=krav på uppmärksamhet) kanske i Kaspers öron lät väldigt likt SnuRRen, så nu ska jag försöka byta till Snujjen. Bäbisspråk ger ju i sig en ljusare, snällare röst, och jag tror faktiskt att det kan förbättra saken för oss.
Kasper ska svänga ut vänster och snurra ett varv medan vi fortsätter gå framåt.
Står vi still funkar det skapligt, men vi måste träna mer på Snurren under gång.
Helena påpekade klokt att mitt Rrrr (=krav på uppmärksamhet) kanske i Kaspers öron lät väldigt likt SnuRRen, så nu ska jag försöka byta till Snujjen. Bäbisspråk ger ju i sig en ljusare, snällare röst, och jag tror faktiskt att det kan förbättra saken för oss.
Snurren är avklarad och vi går sista biten in i mål.
Den andra lillbanan finns det inga bilder på, men den handlade mest om tempoförändringar, och att klara moment inuti dessa tempohöjningar/-sänkningar.
Det vi framför allt behöver träna på (förutom nosande, där tipset är att ha nolltolerans med nosande på kortklippt gräs) är Stå och gå runt samt Snujjen. Anette tycker också att vi ska träna samtliga skyltar springande och långsamtgående. Nästa tillfälle missar jag, men sista gången 23 okt ska vi vara med.
Dessförinnan hinner vi med en tävling till 19 sep. Anette menar att skillnaden i hans nosande kan ha att göra med att han är så ovan att vara på tävlingsbana (dvs. på andra planer än vår egen) medan många av de andra hundarna har ett förflutet på lydnadsbanan osv. Kan ligga något i det. Finns chansen ska jag försöka ta med honom och bara titta på någon tävling framöver för att få mer platsvana.
Kasper och jag knåpade ihop 60 poäng ikväll. 5 sämre än sist och 10 mindre än vi behöver. Suck.
Men vi gjorde så gott vi kunde. En del nosningar, men inte lika många som häromsistens – 15 poängs avdrag. Vidare 3 poäng för sträckt koppel, 3 poäng för alltför långsamt utförande hos hund, 1 poäng för halvmetersregeln (270 grader vä). 3 poäng för mindre förarfel på Spiral vänster (antagligen att hunden inte var riktigt med, det var många som fick det, sade domaren), och sen en konstig: 3 poäng för vält på 1-2-3 steg bakåt. Där finns inget man kan välta förutom skylten och det gjorde vi inte, så kanske att Kasper kom emot den? Har ingen aning. Och värsta grejen, 10 poäng på fel övning på Sitt, ligg – vet faktiskt inte riktigt vad som blev fel där heller. Kanske låg han inte riktigt utan bara ett halvligg? Till sist 2 poängs avdrag på helheten (förbättring, tidigare har vi haft -6 där).
Domarkommentar: Trevligt och glatt ekipage. Jobba kontakt. Tänk på koppellängden. Tänk på tempot i bakåtövningar. Domare: Lottie Gerdlind.
Tja, jag som hade hoppats på tredje gången gillt. Men icke. Trevlig klubbstuga hade de dock på Österåkers BK. Och en massa förbipasserande hästar som störning. Och det var bra många av de 13 startande som fick sämre resultat än jag, kan jag trösta mig med.
Används av cowboys för att binda fast hästar.
Kasper tyckte det var lätt att trolla sig loss.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer