Känner mig lite hängig och har känningar i halsen plus början till hosta. Det brukar alltid indikera att en förkylning är på gång. Knaprar Echinagard för fullt och försöker ta det lite lugnt. Jag behöver dock packa ner böcker i lådor, får ta lite i taget. Vi ska få golven utbytta i trappa och på övervåningen så det är mycket som behöver tömmas och flyttas innan de kommer efter helgerna.
Jag gick en promenad med hundarna nu på förmiddagen. Lakrits börjar bli lite lomhörd emellanåt när det finns nån extra intressant kissfläck eller så. Fick ta tag i honom ett par gånger och säga ifrån. Längre fram på promenaden var han mycket mer uppmärksam, så jag hoppas det fick effekt. På slutet gjorde jag helt spontant och alldeles ogenomtänkt en trippelövning. Jag tänkte från början göra en vanlig inkallning från sittande, så jag satte honom. Halvvägs bort fick jag för mig att tappa kopplet lite åt vänster. Sen fortsatte jag en bit till. Det totala avståndet var inte särskilt långt, kanske 10–15 meter. Jag visslade inkallning, sen stoppsignal nån meter före kopplet. Han stannade upp och tittade på mig. Själva inbromsningen tog ett par meter, men jag såg att han sneglat åt vänster när han sprang förbi, så jag visste att han hade sett kopplet i inbromsningen. När han tittade på mig började jag vissla söksignal och gjorde sökgesten med armen. Han kikade på mig nån halv sekund, sen ramlade poletten ner, och han tvärvände, tog kopplet och rusade in till mig! Så här i efterhand känns det som att det var nog en alldeles för avancerad övning att prova på egentligen, men den var som sagt helt spontan och fungerade ypperligt på detta korta avstånd. Snön hjälpte väl till också, springgången var ju given och läderkopplet kontrasterade tydligt i det vita. Och lillen fick fundera lite på vad matte ville. Superduktig kille!
På nyårsafton fick båda något att tugga på nån timme före midnatt. Kasper valde en tjurmuskel medan Lakrits fick ett rätt stort viltben. Ett sådant viltben skulle bokstavligen ha hållit till Kasper i flera år. Lakrits malde sönder det på nån dryg timme. Det blev några vassa bitar som jag slängde, men i stort sett åt han hela direkt. Jösses. Tuggrejerna gjorde iallafall att nyårsraketerna inte störde alls.
Igår kväll, däremot, gick vi en kvällspromenad då man plötsligt från ett berg snett till vänster om oss skjuter upp en raket. Dess orange stjärnor lyste klart på himlen och Kasper fokuserade tydligt på dem. De avslutade i en smäll och då blev han riktigt rädd. Faktiskt första gången han reagerar så, tror det hängde ihop med det tydliga synintrycket. Det var ju inget annat att göra än att promenera vidare och låtsas som det regnade, och som tur var kom det ingen mer raket. De hade väl hittat nån bortglömd stackare från kvällen innan, förstås.
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Kategori: dsg (sida 17 av 66)
Tack till Challe och Lisa Andersson (fotograf) för att jag fick låna denna bild.
Den är verkligen talande för hur viktigt det är för en dansk-svensk gårdshund att få mysa:
Veterinären ringde och berättade att provsvaret visar att Kasper har pankreatit. Ett värde under 200 är normalt, i intervallet 200-400 kan det vara normalt, över 400 är sjukdom. Kasper hade 859, så det finns väl ingen tvekan.
Detta innebär lågfettkost i framtiden. Till att börja med rekommenderade han Hills ID, senare kan jag kika på vad det finns för alternativ. Fodret ska innehålla lägre fetthalt än 10 % i vilket fall.
Känner ni till sådana bra foder, så hör gärna av er. Jag frågade så klart om färskfoder, men där var han osäker och menade att oftast är de mer fettrika. Jag får helt enkelt googla mig fram.
Kasper och jag har fått värsta genomgången hos veterinären.
Han var verkligen bra med honom och vet att Kasper inte gillar de grönklädda. Med munkorg på avklarades iallafall både en allmän undersökning, rektalisering, röntgen, tre rör med blodprov, tre nålar varav en var med droppvätska som sprutades in under nackskinnet. Det var en liten dromedar jag åkte hem med två timmar senare.
Jag var med inne och röntgade. Inte alldeles enkelt att få en hund att ligga utsträckt och fin på bordet, kan tänka mig hur knepigt det skulle vara med en större hund.
Ett av blodproven har skickats till veterinärlabb. Det diagnosen just nu står och väger mellan är colit eller pancreatit. Vi får hoppas på det förstnämnda.
Jag har hämtat ut antibiotika, Flagyl, som han ska äta två gånger om dagen i tio dagar. Vidare ska han få ris och vit fisk att äta de närmaste dagarna tills vi får provsvaren tillbaka. Annars ville veterinären sätta honom på Specific (se colit-länken), men jag tyckte att jag kör gärna ris och fisk några dagar först medan vi reder ut det här.
Nu har han gått och lagt sig nere i källaren och Lakrits verkar förstå att man inte får busa med honom. Låt oss hoppas att vi slipper Albano i helgen …
I flera dagar har Kasper haft det lite besvärligt att bajsa: krystat, bytt ställe, krystat, bytt ställe. Så har det kommit lite till slut, men inget man blir direkt imponerad av.
Ett par nätter har han väckt oss och behövt gå ut på natten. Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Så igår kväll spydde han på den enda mattan vi har kvar på golven. I morse hann jag inte se om han åt upp all sin mat, men bara det att Lakrits kastade sig ivrigt över Kaspers matskål får mig att misstänka att så inte är fallet.
Nu på förmiddagen ville han inte gå ut på promenad med husse, inte leka med boll med mig, inte äta varken hård godisbit, ostbit eller ens slicka grädde från mitt pekfinger.
Nu spydde han rödblandad galla. Inte bra.
Jag ringde veterinären och vi ska dit 13.40 för att kolla upp honom. Nu behöver vi lite tumhållande för att det inte är något allvarligt.
Idag fick vi fint besök av labbarna Alpha och Cheysie samt flatten Tindra. Tanken var dels att låta Kasper och Lakrits få träffa Cheysie, 12 veckor, eftersom hon ska vara hos oss en dag framöver när matte far på annat, och dels att jag skulle få träna stadga och passivitet med Lakrits medan Tindra tränade lite linjetag och sådant.
Vi började med att gå till Gröna ängen, där husse mötte upp med kamera. Kul, för det blev en hel del fina bilder. Tindra saknas på bilderna, för hon fick vänta i bilen första stunden.
När alla hade bekantat sig ordentligt fick Kasper gå hem och de båda andra hoppa in i bilen, så fick Tindra komma ut och träna med Lakrits. Vi stod ganska mitt på ängen medan Tindra skickades hit och dit, ibland rätt tätt förbi oss. Det gick superbra, knappt inget gnäll alls. Ett par gånger reste han sig upp, men oftast satt han still och bara tittade. Jag belönade tystnad och stillasittande med godis då och då.
På slutet plockade jag fram den strumpklädda dummyn och tränade ett par avlämningar. Gick jättebra. Lånade därefter en pälsdummy av Annika, och se den var genast lite svårare, för den var ju Tindras, pälsklädd och ROLIG! Det blev iallafall skapliga avlämningar med den också, om än inte lika fina som med egna dummyn.
Tindra jobbade bra trots att vi stod där mitt i vägen med fina dirigeringar. Det är klart, ett sök var ju förgäves när matte skickat åt fel håll. 🙂
Så fick jag också lära mig att man ska trimma bort överflödiga hårstrån från svanstippen på en labbe. Hade jag ingen aning om!
Hade med mig en liten fickdummy på promenaden.
Kastade den några gånger på skolgården vi passerade och Lakrits tyckte det var superkul. Kasper var kopplad men visade tydligt att även han ville. Så Lakrits fick sitta när jag råkat kasta lite för kort, och så skickade jag Kasper istället. När Kasper var nästan tillbaka med apporten kom Lakrits plötsligt farande och tog den från honom. Hm.
Jag tog apporten och lät Lakrits sitta igen, kastade ut på nytt till Kasper. Den här gången var jag mer vaksam på lakritssnöret och Kasper fick hämta in ifred. Sedan fick Kasper ett par kast till, för det var ju uppenbart nyttigt för den unge svarte herrn att titta på när andra hundar jobbade.
Kasper tyckte det var jättekul att få agera retriever för en gångs skull. Till skillnad mot i skogen – kastar jag något till honom där så ratar han det allt som oftast till förmån för nån intressant doft.
Husse testar sitt nya stativ på oss andra.
Tja, två av oss är ju söta iallafall.
Har besökt nya jakt- och sportbutiken XXL i Arninge: http://www.xxl.se/jakt-vap
Idag var det praktikdags på MH-utbildningen.
Kasper var med och skötte sig utmärkt. Han var en hund i praktiskt format att ta upp på bordet för att testa chipmärkningsapparaten (apparaten pep för lite, tycker jag).
Resten av förmiddagen ägnades åt att kolla på startpistolen, lära oss bygga banan och träna på repdragning utan hund.
Efter den goda lunchen (idag igen – tack, Ing-Britt!) var det praktikdags med hund. Då var Kasper en av de hundar som fick vara med och visa hur det skulle gå till. 🙂
Vår grupp började med spökena, och det var lite kul. Det är ju ett moment som på riktigt kommer nästan sist, och när Kasper gick sitt MH struntade han komplett i dem, utan gick runt och luktade bara. Domaren då trodde att han kanske var trött efter tidigare bandelar, men idag gjorde han på liknande sätt. Han åt gräs, kikade lite när de närmade sig, men struntade i dem och bara fortsatte äta och lukta. När jag släppte honom efter att spökena kommit ända fram skuttade han bort från dem och nosade – men inte av rädsla, utan bara för att det luktade gott därborta. När jag gick fram och hälsade på spökena kom han fram och hälsade också, en kortis, sen försvann han på nosning igen. Kasper i ett nötskal. 🙂
Sen fick vi gå Dumpe tre gånger. Sista gången brydde han sig inte alls, men det var ju bra med en hund som övriga deltagare fick öva sig på.
Skramlet klantade jag mig lite på. Instruktören gav mig inga instruktioner om hur jag skulle göra, och jag missade att släppa kopplet när vi var mitt för. Nu reagerade han inte mycket, men jag borde såklart ändå ha släppt. Vi gick istället någon meter förbi, och sen tillbaka till skramlet.
Något som verkligen var kul, tyckte Kasper, var elharen. Den blev bara roligare för varje gång. Femte gången var det dock min tur att trycka på knappen, så en annan tjej fick leda Kasper fram till startplatsen. Men se då sprang han inte! Han ville till mig. Gullnos.
Jag fick iallafall köra apparaten och allt gick bra. Mekigt var däremot när tråden trasslade när vi skulle plocka ihop allt efteråt. Hela trådlängden fick rullas ut och sedan köras in igen bit för bit. Till slut hade vi iallafall ordning på den.
Nu är Kasper mer än väl MH-genomgången och jag har erhållit bevis på B-figurantutbildning.
Underbar bild hämtad från Eva Bodfäldts blogg. Kunde inte låta bli, språknörd som jag är.
Några små iakttagelser den senaste tiden av Kasper och Lakrits:
- Lakrits härmar nogsamt Kasper när han revirpinkat på vissa ställen. Han verkar inte riktigt fatta varför, men lyfter benet och pinkar lite, gör han.
- När båda är lösa och jag ropar in dem är det inte alltid Kasper är riktigt sugen på att komma in. Då kan man tro att labrador retriever är en vallarras. Lakrits rusar ifatt Kasper, rundar honom, tar ett lekfullt bett i nacken, fortsätter att runda tills Kasper finner för gott att hänga med in till depån.
- När Lakrits kommer upp i vårt sovrum och olovandes kastar sig upp i sängen blir Kasper helt rabiat och säger till på skarpen att här håller vi oss på mattan tills matte säger att vi får komma upp. Eller nåt sånt.
- Sammantaget så verkar de lära av varandra. Hittills mest på gott.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer