Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 16 av 66)

Och så lite underbara bilder …

20 februari 2011 / / 2 kommentarer

Måste avsluta denna frenetiska bloggséjour med lite underbara bilder som husse lyckades fånga därute i skogen.

 Lacke kanonkula kommer svischande.
 Vill du ha tillbaka bollen, matte?
 Lyssnar så uppmärksamt så.
 Lakrits, the attack dog.
 Kasper vill också vara med och leka.
 Jag tror det är ett Stopp husse lyckats fånga där.
Yezz! Min belöning när matte blåst Stopp.

Kasper på barnbesök

20 februari 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Kasper på barnbesök

I fredags när jag och Lakrits var på Bodfäldt-kurs fick Kasper besöka barnen. Lilla M, 2 år, har alltid haft stor respekt för hundarna, och blivit rädd om de kommit för nära. Det är därför jättekul att kunna visa dessa fina bilder som husse tagit på lilla M och Kasper.

Visst blir man nästan tårögd ...

Promenad i kylan

14 februari 2011 / / 5 kommentarer

I morse var det minus 20. Så av omtanke särskilt om den lilla hunden, och inte minst mig själv, valde jag att vänta med längre promenad till mitt på dagen. Nu var det bara minus elva eller så.
Kasper fick på sig sitt täcke, som han inte behövt sen förra köldknäppen för några månader sen. Han lade sig på golvet i tyst protest. När vi sen gick iväg hade jag en hund som gärna ville framåt och en bromskloss som ville vända hem igen. Vad göra?
Jag band ihop deras koppel och lät den ene dra den andre. Det blev visst lite väl tungt, så jag fick assistera draghunden litegrann.
Jag vet att det inte är nån idé att försöka omvända Kasper förrän vi kommit tillräckligt långt hemifrån. Så när Lakrits dragit upp Kasper uppför backen anordnade jag ett litet konkurrenssök i en snödriva. Jag lade ut åtta–tio godisar och gav bägge Varsågod. Nu gällde det ju för Kasper att öka aktiviteten lite om inte Lakrits skulle ta alla godisarna.
Efter detta gick det lite bättre, men bitvis återföll han i bromsklosseriet. Inte förrän vi kommit ytterligare en bit bort, förbi ica-butiken, glömde han bort sig och började nosa på kissfläckar och bli som en vanlig hund igen.
Och på andra halvan av promenaden var han som en helt vanlig Kasper. Bitvis gick han faktiskt bättre vid min sida än Lakrits. Och solen strålade och snön gnistrade. På det hela taget en helt underbar vinterpromenad.

Musmatta

5 februari 2011 / / 3 kommentarer

Vi tränade lite musmatta, på olika sätt. Först körde jag nära med båda hundarna. Då blir det bara belöning om man trampar på mattan efter att jag sagt hundens namn. Kasper gillar musmatta och sticker gärna dit en extra gång i förhoppning att få godis. Eftersom jag ligger lågt med godis till honom fick han höra sitt namn kanske var fjärde gång.
Sen satte jag honom bakom kompostgrind i trappan för att kunna träna vidare med Lakrits. Jag ökade successivt avståndet och fick till en del mycket medvetna stamp på mattan. Allt går bra på ett avstånd av cirka 2–3 meter. När jag så provade att backa en eller två meter till tog det stopp. Han sitter kvar och väntar hos mig. Kanske blir det för likt ett linjetag? Om jag då hjälpte honom genom en liten handgest mot musmattan så sprang han dit och trampade, men så snart jag bara står och väntar så väntar han med. Är samtidigt lite rädd att sabba nåt i linjetagsstadgan, så jag vet inte riktigt hur jag ska göra här.
Vi gick istället tillbaka till det något kortare avståndet, men flyttade på musmattan. Det gick hur bra som helst.
Under tiden tröttnade Kasper (som fått belöning nån gång ibland för att han satt tyst och fin) på att bara vara passiv åskådare. Istället började han spontanbacka uppför trappan, något som vi inte kört på ett bra tag.
Jag väntade tills han var lugn och gick sedan fram och gav kommandot Backa, och han gjorde en klockren trappbackning på fem trappsteg. Sötnosen!

Tuggstrategi

26 januari 2011 / / 3 kommentarer

Intressant att kolla på Kasper. Båda hundarna fick varsin tuggrej och Kasper skyndade genast undan med sin.
Det verkar ju rätt logiskt med tanke på att Lakrits är hans fysiska överman med råge.
En stund senare kommer han nu in till rummet där Lakrits ligger, har med sig tuggen (Lakrits har givetvis redan ätit upp sin) och lägger sig precis intill Lakrits. Lakrits låtsas inte om att Kasper har kommit, utan ligger lugnt kvar. Först efter en stund börjar han snegla åt storebrors håll.
Svårt att tolka såklart, men kan det vara att Kasper börjar bli lite nöjd och därför törs riskera grejen? Han vill passa på att retas lite med Lakrits, kanske.
Skönt iallafall att det går lugnt och stillsamt till, oavsett hur strategin är uttänkt från den lille gårdshundens sida.

Lakrits, husse o Kasper

23 januari 2011 / / Kommentarer inaktiverade för Lakrits, husse o Kasper

Avelsförfrågan

22 januari 2011 / / 4 kommentarer

Häpp!
Idag ringde en person som var intresserad av att avla på Kasper.
Nu går ju inte det eftersom han
a) är kastrerad
b) har tandfel
c) har pankreatit

Men det väcker frågan hos mig hur man egentligen hittar fram till hundar som man vill avla på. Jag pratade inte länge med henne, men hon nämnde att stamtavlan var intressant. Det får väl Kennel Götängens och Kitenga ta åt sig äran för. 🙂

Av för mig okänd anledning står det nog inte i Hunddata att Kasper är kastrerad, trodde att veterinären skulle skicka in sådana uppgifter per automatik. Att han har tandfel och pankreatit är inrapporterat till rasklubben, men jag vet ju inte hur uppgifterna där används eller sprids sedan.

Kasper ligger och blänger. Matte har förvägrat honom något mycket intressant.

Avslappning

11 januari 2011 / / 1 kommentar

Åsa hade ett mycket intressant inlägg idag. Hon klickade en av sina hundar på kriteriet avslappning.
Jag citerar från hennes blogg:

Chili är en ganska livlig hund och eftersom han även är rätt mesig/osäker på sig själv så blir det lätt frustration i form av pip och ”fladder” om han tror att det inte var rätt. Jag har varit dålig på att träna stadga med honom, eller ja… jag har gjort det i vissa moment men inte rent generellt. Idag beslöt jag mig för att klicka alla signaler jag såg om att han var avslappnad och inte så uppe i varv, t.ex. att svansen stannade – den viftar ofta väldigt mycket när vi jobbar och det är väl trevligt men ofta är han alldeles för uppvarvad då. Och nu var det ju det här med magi… på 5-6 klick så började han inse vad som gav utdelning och svansen stannade och hela hunden satt koncentrerad men lugn och tittade på mig! Åh, det är så häftigt att jag blir helt till mig… :D
Vi testade även det när han stod upp – med kriterierna stilla svans, stilla tassar, stilla huvud samt inget pip – och jäklar… det enda jag ångrar är att jag inte kände till det här när han var yngre för det hade varit så himla bra för honom! Även liggande kunde han slappna av och i slutet kunde jag sitta framför honom när han låg ner och sen kunde jag hastigt sträcka händerna rakt upp i vädret och han rörde inte en fena! DET är bra gjort av Chili för egentligen vill han nog bara fara upp och pussa på mig när jag gör sådana rörelser som tolkas som bus eller glädjeyttring – Chili är en väldigt ”pussig” och glad hund. :D
Sen kom husse gående och jag fick chansen att se om Chili kunde slappna av trots att han blev jätteglad över att se husse och helst ville gå och hälsa. Visst kunde han det, två gånger och andra gången fick han gå till husse som belöning. Så coolt att se det här!
Det pratas ibland om att hundarna blir så ”triggade”, uppvarvad och hetsiga när man kör med klicker, men det handlar förmodligen bara om att man som tränare satt fel kriterier och belönat fel saker. Belönar man avslappnat beteende så får man avslappnat beteende. En bra artikel om det kan du läsa här.
Jag känner verkligen att det här kan vara något för både Kasper och Lakrits. Verkar ju vara en himla bra vinteraktivitet, dessutom. Tack för det tipset, Åsa!

Träningsinriktning 2011

10 januari 2011 / / 2 kommentarer
Mål för mig 2011:
Lära mig grunderna i jaktlydnad och apportering.
Gå Sikta mot stjärnorna för Eva Bodfäldt och få lite grepp om lydnadsträning.

Mål för Kasper 2011:
Komma igång med viltspårningen igen och träna bort att han går på färskvilt.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, med godkänd poäng minst en gång under året. Rally blir officiell gren från 1 juli 2011.

Lära sig alla moment i rally fortsättningsklass. Vi har tränat någon gång på flertalet moment under hösten 2010, men inte så att det sitter ordentligt ännu.
Över huvud taget komma igång och träna igen när jag känner att han stabiliserats i magen med tanke på diagnosen pankreatit. Hitta nya fungerande belöningar.

Mål för Lakrits 2011:
Lära sig grunderna i jaktlydnad och apportering. Vi får säkert god hjälp genom jaktlydnadskursen som Anita N har i vår.

Lära sig lite lydnadsgrunder. Vi ska gå Sikta mot stjärnorna tillsammans i vår.
Bli ännu bättre på passivitet. Han har kommit en bra bit på väg 2010, men behöver träna mera och bli riktigt tyst.
Kanske nosa lite på viltspår, om jag ändå börjar lägga spår åt Kasper igen.

Hittade förra årets lista över mål. Dags att kommentera dem:

Mål för mig 2010:
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev inte Canis klickerkurs alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket uppläsning och strikt regelföljande. Övriga i gruppen håller med. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Nya valpen Thorsvi Aberfeldy (Lakrits) har kommit in i familjen jättebra, och att vara ensam hemma med båda hundarna några veckor i somras funkade suveränt. Jag har kommit en bit på väg i att träna bägge samtidigt (en i passivitet, en i aktivitet) och det går att gå koppelpromenader med bägge samtidigt. De fungerar överhuvudtaget väl tillsammans i vardagen.

Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: championat (krävs två ettor till). På grund av sen vår blev det bara en eller ett par viltspårsträningar. Sedan kom Lakrits, och då har det inte blivit mer viltspårande. Allt i frysen tinade dessutom och fick slängas när vi var på Lesvos, har inte skaffat nya klövar efter det.
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året. Vi har tävlat i rally cirka fyra gånger under året, dock ännu inte kommit upp i 70 poäng. Jag har dock börjat få ordning på Kaspers nosande och sista gången missade vi på två Ligg där han enligt domaren inte låg ner ordentligt.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg). Träningslägret blev inställt pga. för få deltagare och vi har inte tränat särskilt mycket rena lydnadsmoment.
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg). Blev aldrig av.
Mer burträning (burlekar) Har tränat bur med båda hundarna vid några tillfällen på sensommaren, bl.a. på VaBK. Gick bra, men flygburen är otymplig.
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv. Detta har tränats framför allt i rallysammanhang (fortsättningsklassens moment som görs utan koppel) och även i viss mån tillsammans med Lakrits.

2010 i backspegeln

9 januari 2011 / / 2 kommentarer
Vi tillbringade de första månaderna i Skåne. Jag hade räknat med barmark under delar av den tiden och hade med viltspårsgrejer. Icke. Det blev den dittills kallaste och snöigaste vintern i Skåne på mannaminne och när Revinge hed blev alltför tunggånget fick vi nöja oss med mindre bondvägar och utflykter till olika sydskånska orter.
Kasper lärde sig backa uppför trappa och blev bättre på att ta apportbocker under Skånevistelsen, två saker som gick att träna på inomhus. Han tog också sitt livs första mus – duktig liten råttehund!
Jag och Kasper började på Canis klickertränarkurs. Tyvärr blev den inte alls vad jag hoppats på. Det har inte alls varit den atmosfär av öppenhet och engagemang som jag hört från andra, utan mycket ren uppläsning och strikt regelföljande. Jag tror dock jag utvecklats en del som klickertränare, även om jag brister i systematiken.
Kasper och jag tävlade i rally ungefär fyra gånger under året (har tävlingsboken nerpackad, så jag kan inte säga exakt). Det går framåt med vissa saker, som att nosandet minskat, men ligg är inte kul om det är kallt och blött på marken. Vi har alltså fortfarande inte lyckats plocka ihop 70 poäng för godkänt.
Den myckna snön gjorde att vi kom igång väldigt sent med viltspårträningen, men jag lade ett par spår åt Kasper i slutet av våren. När vi var på Lesvos i juni gick strömmen här hemma, varpå allt i frysen fick slängas, inklusive viltspårgrejerna. Efter detta har vi inte kört någon mer viltspårning.
Den största anledningen till det är att A2-kullen med Lakrits kom. Thorsvi Aberfeldy gjorde intåg i vårt liv och anlände lagom till midsommar.
Lakrits och Kasper fann varandra med det samma, även om Kasper nog undrade ibland när den där svarte skulle åka hem. Jag var ensam med båda hundarna under ett par veckor på sommaren och fick trixa med att Kasper skulle få tillräcklig motion samtidigt som inte Lakrits skulle behöva vara ensam för länge. Lösningen blev cykling. De fick också rätt tidigt lära sig att gå i koppel tillsammans, även om jag hade Lakrits lös så ofta det gick.
Under sommaren gick Lakrits och jag en valpkurs för Carina Persson (Eva Bodfäldt). Lakrits fick tidigt träna på Klossen för att lära känna sin bakdel som ett led i att kunna gå i alla våra trappor här hemma.
En kul, icke-hundrelaterad, händelse var att jag fick åka XBow, ett kraftpaket som vrålade fram på Barkarby flygfält. Tack till Rolf för den presenten!
Mycket av träningen med Lakrits har handlat om passivitet, men vi har även börjat nöta de enklaste grunderna till närsök och linjetag samt inkallnings- och stoppsignal. I början ville Lakrits inte alls leka med leksaker, än mindre dummies. Jag har ägnat rätt mycket tid åt att öva upp hans lekintresse, bytt leksak mot godis osv. Idag kan man inte tro att det var så, för han hämtar med glädje in de blötaste dummies och bollar.
Dumt nog hade jag missat att hålla reda på sista återvaccineringsdagen för Kaspers rabiesskydd. Nu är bägge iallafall vaccinerade och vi väntar på att det ska bli dags att räkna antikroppar.
Under hösten utbildade jag mig till B-figurant för MH och har också hunnit delta i skarpt läge vid ett MH på klubben.
Jag var i Holland ett par dagar, en trevlig vistelse med både gamla och nya bekantskaper, fest hos Ans och besök i Utrecht och Delft.
Snön inte bara låg länge i våras, den kom också tidigt på höstsäsongen. När det var dags för FART-test av Lakrits låg snön redan och det var rejält kallt. Med mig därifrån fick jag framför allt att vi behöver träna mer passivitet för att få bort gnället samt att han visade vilja att behålla den lilla apporten vid gropen. Det tror jag också handlade om att mer passivitet behövs – hemma beter han sig inte så när han ska lämna av, utan jag tror att det var den uppskruvade situationen som gjorde detta. Vi tränade en hel del avlämning med stor apport med strumpa över efteråt, och det gick alldeles utmärkt.
Lakrits och jag var med på Thorsvis Gyllene Anden i form av fotograf och passivitetsträning.
Året avslutades med att Kasper blev sjuk och så småningom fastställdes diagnosen pankreatit. Att ha en hund som inte bildar enzym för att bryta ner fett och därmed måste leva på en fettfattig kost känns rätt ironiskt när man är lchf:are, men vi jobbar nu på att hitta nya matrutiner. Det börjar kännas som att kombinationen torrfodret Hill’s i/d och färskfodret Bravo Special kan fungera, men det bör väl gå lite längre tid innan vi vet det säkert. Att hitta ett bra träningsgodis som både är intressant nog och som funkar för magen blir ett fall för våren. Just nu ligger träningen med Kasper i princip nere och han får leva ett rätt kravlöst liv.
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑